Som lokalinvånare i norra Sverige där satsningen av industriella företag som etableras och byggs upp, så ser jag vilka utmaningar med kompetensförsörjningen som Skellefteå haft, har och står inför. Jag ser också att andra orter med industrietableringar såsom Luleå och Boden står inför liknande utmaningar. Detta med en problematik som måste belysas om vi ska möjliggöra en hållbar tillväxt.
Att enbart rekrytera lokala invånare fungerar inte i kommuner som önskar tillväxt. Något som hänt i Skellefteå och som fler städer kan vänta sig är att personal inom samhällsviktiga yrken byter inriktning i arbetslivet, vilket, om man inte rekryterar utifrån, kan leda till att samhällsviktiga verksamheter tvingas stänga ner. En allvarlig utveckling, inte minst för lokalinvånarna.
Det är med andra ord en nödvändighet att rekrytera från andra städer för att möta kompetensbehovet – men inte heller det är en långsiktig lösning om man inte ser till helheten. Utan lösningar för en omlokalisering bör verksamheter vara beredda på att andelen medarbetare som veckopendlar, även tar med sig skatteintäkterna. Intäkter som skulle behövas där industrietableringarna ligger för utbyggnaden av den infrastruktur som måste utvecklas.
De bör också räkna med risken att personalen som tidigare pendlat byter arbetsgivare när industrier på närliggande orter etableras. Mycket på grund av att personalen saknar en känsla av tillhörighet i kommunen. Kort sagt riskerar utmaningarna att bli större än den tillväxtmöjlighet kommunen tidigare varit mycket stolt över.
Ska vi uppnå en hållbar tillväxt på kommunal och nationell nivå är det direkt avgörande att se till helheten vad gäller kompetensförsörjning. Bredda kandidatpoolen bortom kommun- och landsgränser. Fråga också er själva hur ni får anställda att vilja omlokalisera sin familj många mil till en annan ort med nya jobb, skolor och allt vad det innebär.
Samarbeten för lokal integration som får personalen att trivas både på och utanför arbetet måste ses som en del av lösningen om kommunen ska uppnå en långsiktig och hållbar tillväxt. Det kan handla om alltifrån praktiska ting som boende till att introducera familjen för ortens föreningsliv.
Både som lokalinvånare i norr och som en del av kompetensförsörjningen vet jag att det inte är fråga om vi kan hjälpa enskilda kommuner och det svenska näringslivet i stort med rätt kompetens. Frågan är snarare hur många som behövs?