När EU-migranten Bojor Costica anlände till Luleå var hans mål att samla ihop tillräckligt med pengar för att komma tillbaka till hemlandet och göra sina barn lyckliga. Costicas låtrepertoar är inte den mest varierande, men har ett tydligt syfte som han förklarar med tårar i ögonen.
– Jag har bara musiken som kan försörja mig och genom det kan jag också hjälpa barn att få mat. Jag spelar för familjen och när jag kommer tillbaka till Rumänien springer alltid barnen fram och ropar "pappa" och hoppas att jag ska ha med något till dem, säger han.
Klagomålen som riktats mot honom har Costica bara upplevt genom en person som alltid försvårar spelandet.
– En man från en uteservering försöker hela tiden jaga bort mig och det gör mig väldigt stressad, men jag försöker förklara att jag har hälsoproblem och behöver få ihop pengar. Han vill att jag ska försvinna så fort som möjligt, men alla andra brukar vara snälla mot mig, menar han.
Det kommande regelverket som kommunen utfärdat och som ska begänsa hans spelande har Costica ingen förståelse för, då han menar att han inte stör någon.
- Jag spelar inte speciellt mycket, bara någon melodi då och då. Ibland sitter jag bara och tittar på folk som går förbi. Varje dag försöker jag få ihop 50-100 kronor som jag sparar till familjen och mina sex barn. Jag planerar att vara här under hela augusti och sedan åka hem till Rumänien, förklarar han.