Motiveringen lyder: "Sandra Wasara-Hammare hämtar inspiration från sin bakgrund och erfarenhet av arbetet i gruvorna i norra Sverige, vilka inte bara historiskt utan fram till idag utgör en ryggrad i Sveriges ekonomi.
Hennes konstnärskap uttrycks som en skyldighet att representera de människor och arbetsförhållanden hon har lärt känna där. Som den reflekterande konstnär hon är strävar Sandra inte efter en strikt personlig berättelse utan efter ett universellt språk.
Med fokus på begrepp som hård press och utmattning, men också de mycket flyktiga ögonblicken av omsorg och ömhet, omformulerar hon dessa till materiella accrochages och skulpturer.
Sandra söker inte sällan efter objet trouvé, upphittade och redan använda objekt med inbäddade mänskliga tillstånd vilka uttrycks med hjälp av olika materialiteter.
Hon använder dessutom färg, antingen i målade monokroma dukar eller som en del av skulpturen, vilket blir en ledtråd till ett inre liv, ett humör, som tillskrivs verket."
Efter beskedet svarar Sandra Wasara-Hammare själv:
"Jag blir rörd och känner stor tacksamhet över motiveringen jag just mottog. För mitt konstnärskaps fortsatta rörelse framåt betyder priset något ovärderligt. Att som skapande person få ett uppmuntrande och en bekräftelse att det jag lägger min tankekraft och mina händers tid till, förstås och uppskattas, är av största vikt för glöden, viljan och kraften att fortsätta framåt. Att på ett förståeligt men ändå poetiskt vis, nå fram, genom verk som klingar an visuellt och kroppsligt är en av mina förhoppningar. Det största av allt, för mig, är att ert pris, Kungliga Skytteanska Samfundets konstpris, skingrar orosdimman att jag utforskat något ”fult” och ”förbjudet” inom konsten. En blöt filt rycks undan och ett djupare andetag får fäste. Mitt varmaste tack skickar jag. Tack. Ollu gituu, på davvisámigiella, nordsamiska.