Vid den tiden köpte bäruppköpare stora mängder bär för den tyska marknaden. Utbyggnaden av järnvägsnätet i Sverige gjorde det också möjligt för fler människor att nå de bärrika bygderna - vilket inte alltid gladde lokalbefolkningen som ägde markerna.
Historikern Anna Sténs och statsvetaren Camilla Sandström vid Umeå universitet har studerat bärplockningsdebatten från början av 1900-talet fram till i dag.
- Vi har funnit många likheter i debatten förr och nu. Redan för 100 år sedan diskuterades huruvida det borde vara tillåtet för vem som helst att plocka bär privatägd mark, säger Anna Sténs.
Rekryteringen av migrantarbetare inom bärplockningsindustrin är däremot en relativt ny företeelse som började synas i debatten kring mitten av 1980-talet.
- Problemen med bärplockare som får arbeta under slavliknande förhållande hör till vår tid och fanns inte för hundra år sedan, säger Anna Sténs.
En översyn behövs
Hon och Camilla Sandström har även studerat hur politikerna har velat lösa konflikter inom bärbranschen. Förslag på att begränsa allemansrätten har alltid röstats ned. I stället har bättre och tydligare information kring regler i skog och mark förespråkats.
Enligt Anna Sténs diskuteras bärplockarnas arbetsrättsliga förhållanden och konflikten om allemansrätten som skilda problem som drivs av olika politiska grupper, vilket inte är bra.
- Ett helhetsgrepp behövs - en översyn där alla aspekter tas med, säger hon.