Att åka till Tallberg och vara med om lucköppningen i Gunnarsbyns församlings julkalender platsar på min journalistiska tio-i-topplista.
Nej, jag skojar inte. Är fullt allvarlig. Eller rättare sagt: Glad att få vara med.
90 bilkilometer från Boden. Vintrigt, minus 15, snö. Gatlyktorna glesnar allt mer. Niemisel, Avafors. Vänster över järnvägen, smalare väg, minimala byar som Kvarnberg och Grundforshed i denna skogrika utmark av Bodens kommun.
Efter tre mil möter Tallberg med sina fem invånare. Kuriren svänger in på Engmans gårdsplan där en stockvedsbrasa brinner. Några bilar är parkerade.
Psalm
Luckan är redan öppnad.
- Vi sjöng psalm 609, Advent är mörker och kyla, berättar kantor Pernilla Selberg Östlund som i kväll ersätter ledige Mogens Amstrup-Jacobsen, komminister, som församlingens representant.
Luckan är ett utsmyckat fönster. Där finns på torsdagskvällen en modell i skala 1:20 av kapellet i Tallberg, klockstapeln och ett antal agerande småfigurer.
- Att göra kapellet tog tre dagar, berättar byggmästaren Olof Engman.
Det är tredje året luckan öppnas i Tallberg.
- En trevlig tradition, tycker Sibylla Engman som har fullt sjå med att fixa kaffe och hembakt. Vi brukar ha smockfullt med folk, även från Gunnarsbyn och Vitå, men i dag har de någon pensionärsmiddag så vi är 15.
Paret har varit bofast i Tallberg i åtta år efter att ha bott i Gammelstad. Olof Engman är äkta tallbergare, gammal skogsarbetare.
- Vi har absolut inga tankar på att flytta. Trivs med skogen och naturen. Olof är ute i naturen så ofta han kan och åker skidor på vintern. Sedan plockar vi svamp och bär, tar vara på naturen. Ska vi handla är Överkalix närmast, fem mil bort, berättar Sibylla Engman.
Bulle
Det blir givetvis kaffe efter lucköppningen. Bygdens folk passar på att prata i gemenskap runt bordet i Engmans vardagsrum.
- Nog måste du ta en bulle, uppmanar Sibylla Engman reportern. Jag har massor i frysen.
Annandag jul är det träff i kapellet med försäljning av fika. Så hon har laddat upp.
Kuriren rullar så sakteliga hemåt med glädje i sinnet över att ha träffat några av glesbygdens värmande bloss.