Thage lever på sin upprördhet
Vid snart 75 års ålder har Thage G Peterson satt sig i skolbänken igen. Ämnet är religionsvetenskap och hittills har han skrapat ihop 60 poäng. - Jag lever på min upprördhet. Den dag jag inte blir det, då vill jag inte leva.
- Hans protest mot Vietnamkriget i början av 1970-talet hade inte varit möjlig i dag med vår flathet och rädsla. Det är lätt att hylla Olof Palme, men när det väl gäller är det så få som agerar i hans anda. Thage tycker att det främst hänger på politikerna att något händer. Det är de som måste ta ledningen i protesten. - Men ungdomarna kan så klart skynda på. Det är tyst på gatorna, men jag har märkt när jag är ute och talar om krigen att det drar folk. Folkrörelserna
Det var skillnad förr menar Thage. Då protesterade folk mot orättvisorna i högre grad. Mot bostadsbristen och för bättre levnadsvillkor. I dag tycker han att det känns som om vi vävt in oss i en slöhet som är svår att ta sig ur, och att en orsak verkar vara att vi har det för bra. - Då fanns folkrörelserna, och det var de som byggde landet. De gjorde det som en grupp och de hade anledning att göra det. Att facken i dag håller på att förlora så många medlemmar är en katastrof. De har varit en kraft för svensk utveckling. Om han fick vara med och bestämma i dag skulle han först och främst vilja att Sverige fick en starkare röst ute i världen. Det andra är att stoppa utförsäljningen av de statliga och kommunala företagen som han menar nu lett till att hela trygghetssystem håller på att rasa. Men med facit i hand ser han också att det är ett led i vad hans socialdemokratiska regering en gång drog i gång. - Vi började lite med avregleringen och det ångrar jag bittert. Vi släppte fram det privata kapitalet för långt. Jag utesluter inte att man ska ha det, men det har öppnat dörren för så mycket. Nu håller den offentliga verksamheten på att skåpas ut.
Så jobbar vi med nyheter