Både deras form, färg och mönster känns exotiska och lite främmande i den svenska naturen. Men alla orkidéer är inte lika färgstarka, en del är mer blygsamma i sin framtoning. Tvåblad, honungsblomster, göknycklar, grönkulla och spindelblomster är vanliga orkidéer som man sällan lägger märke till.
Speciellt utseende
Man känner igen en orkidé på deras typiska utseende. Stjälkarna är upprätta och bladen helbräddade - alltså utan inskärningar eller flikar.
Blommorna är uppdelade i tre yttre och tre inre kronblad. Ett av kronbladen är ombildat till en stor läpp, det är den som ger orkidéer sitt vackra utseende. Alla orkidéer är enhjärtbladiga, det vill säga bladnerverna ligger parallella i blomman. Plantorna kan ha en stor blomma eller flera som sitter tillsammans i ett ax. Orkidéerna har underjordiska rotstammar eller knöllika rötter.
Kalkrik miljö
Många orkidéer trivs speciellt bra på kalkrik berggrund - antingen på de torra hedarna eller de frodiga slåtterängarna. Därför finns det särskilt bra växtplatser för orkidéer i Skåne, på Öland och Gotland.
Under försommaren kan man till exempel se hela fält av den purpurröda Sankt Pers nycklar.
Men även i fuktiga lövskogar, öppna kärrmarker och mörka barrskogar finns det orkidéer.
Hela Sverige
På Gotland finns 35 av Sveriges orkidéarter och av dem finns alpnycklar, stor skogslilja och kärrnycklar inte någon annanstans i Sverige.
I Brännbergets naturreservat utanför Skellefteå frodas de ovanliga arterna norna, fjällbräken, brudsporre, fjällskära och björnbrodd.
Och i slutet av juni blommar Sveriges största orkidé guckosko rikligt.
Lappyxne är en av världens mest sällsynta orkidéer, och den finns på några olika platser i Torne lappmark. Brudkulla är en nyupptäckt art som inte finns någon annanstans i världen än i Åsele och Lycksele lappmark.
Alla fridlysta
Eftersom orkidéer är så vackra frestas vi att plocka dem. Och vissa växtplatser har skövlats när hela orkidéplantor grävts upp. Därför är samtliga svenska orkidéer numera fridlysta. Det innebär att man varken får plocka eller gräva upp dem. Det går dessutom inte att flytta orkidéer eftersom de är helt beroende av sin växtmiljö. De lever nämligen i symbios med en speciell marksvamp som förser växten med näring från förmultnat material.
Blommar hela säsongen
Redan i maj blommar Adam och Eva, göknycklar och Sankt Pers nycklar. På det öländska alvaret brer de ut sig i stora mattor. Men den största orkidémånaden är juni. Då blommar guckosko, jungfru Marie nycklar, krutbrännare, ängsnycklar, Johannesnycklar, grönkulla, flugblomster och många fler. I juli kan vi glädjas åt purpurknipprot, kärrnyckel, salepsrot, nattviol och knipprot. I augusti avslutas orkidéernas blomsäsong med skogsknipprot, knärot och skogsfru.
Många av orkidéerna finns bara på begränsade platser och kan vara svåra att hitta. En del lyser på långt håll och andra gömmer sig i gräset. Men om du tar med en flora ut i naturen kan du säkert pricka in några orkidéer i sommar!