Att vi vill plocka med oss något som minne från en härlig resa är inte så konstigt, det ligger djupt rotat i människans samlarnatur att släpa med sig saker hem, menar Lasse Åberg, som skrivit en bok om souvenirer och vars egen digra souvenirsamling just nu är ute på en museiturné. Han tycker inte att souvenirernas uppgift är att vara snygga.
- Grovt kan man dela in mänskligheten i två kategorier; de som har en generellt dålig smak och de som är roade av den dåliga smaken. Båda dessa grupper kan uppskatta souvenirer. De flesta går väl igenom en fas i livet då de älskar allt som är rosa och blankt och glittrigt. Efter det blir vi trimmade i olika utsträckning till att ha god smak, säger han.
Men han menar att många behåller ett stänk av barndomens fascination för glitter, och souvenirerna vi sätter på spiselkransen får lov att vara en ö av dålig smak i vår "iskalla skandinaviska bårhusestetik".
Likriktat
Souvenirernas utseende förändras inte mycket över årtiondena - det är samma murriga träpjäser, broderier eller glassiga porslinsfigurer år efter år. Trots det tycker inte Lasse Åberg att intresset för souvenirer verkar avta.
- Det är bara att titta på Drottninggatan, souvenirghettot i Stockholm, där är fullt av t-shirts med I love Sweden-tryck och älgar och andra "tacky" prylar. Det vill folk uppenbarligen ha.
I dag är souvenirerna mer likriktade än förr, menar Lasse. Det var mer variation när länderna inte sneglade på varandra i sin souvenirproduktion utan gjorde egna saker.
Ologiskt
- De nyproducerade grejerna har inte samma själ som de äldre. I dag kan man köpa en keramikmugg som det står Gränna på, och samma mugg finns i Barcelona, men då står det Barcelona på den - och båda är tillverkade i Kina. Därför fyndar jag mest på loppisar i dag.
Vi vill alltså gärna ha med oss något hem som påminner om platsen vi varit på - men ibland känns souvenirerna alltför ologiska. Ett snäckskepp från Gränna? Eller en same målad på ett pilgrimsmusselskal, hur hänger det ihop? Det gör det inte, och det är det som gör det så kul, menar Lasse Åberg. Hans favoritkategori i den egna samlingen är den han kallar "varför?". Där återfinns en sombrero som det står Oslo på, en moraklocka från Malmö och en ET-docka vars hjärta slår för Åre, enligt knappen han har på bröstet.
Ofrivillig humor
- Vad sägs om en batong som det står Mallorca på? Den hör absolut inte ihop med stället den ska påminna om, det är det som gör det så kul.
Det mesta är ofrivilligt humoristiskt, men det finns en kategori som Lasse Åberg kallar skabrös, där souvenirerna är avsiktligt roliga.
- Ofta härstammar de från latinska länder, och ofta handlar det om sex. Det kan till exempel vara en likkista där liket har erektion, eller en liten keramikfigur föreställande en läkare som utför en rektal undersökning på en patient. Den senare ska påminna oss om Porto de Galinhas i Brasilien ...
När man kommer hem ställer man sin souvenir på en synlig plats, och varje gång man ser den påminns man om den där trevliga resan, är det tänkt. Eller så ställer man dem i fulskåpet, som Lasses kompis Olle Frankzén.
- Han fick en souvenir varje gång jag var ute och reste, och det blev till slut en ansenlig samling.
Inga presenter
Men annars fungerar souvenirer inget vidare som presenter - det är nästan lite fräckt att köpa en souvenir och ge bort till någon som inte varit med på resan, tycker Lasse Åberg, som ändå köpte en liten porslinskatt till sin mamma när han åkte på sällskapsresa till San Remo i Italien 1958.
- Det var för att blidka morsan som tyckte resan varit för dyr, 200 spänn kostade den.