-Jag återvänder dit jag började min prästbana som kyrkoadjunkt 1977-1979, berättar han.
Peder Jonsson är född i Luleå.
Mamma var kontorist på länsarbetsnämnden och pappa kamrer och personalchef på Bil och traktor.
-Båda var aktiva kristna inom svenska kyrkan och EFS, men själv var jag en ganska passiv kristen fram till 17 års ålder, berättar han.
Läste till elektriker
Prästyrket var inget givet.
I stället utbildade han sig först till elektriker och efter vapenfri värnplikt fortsatte han att studera till fritidsledare, innan han till sist sökte in på teologiska institutionen vid Uppsala universitet, men även där dröjde det två år innan han insåg att han ville bli präst.
Peder Jonsson berättar om sin yrkesbana. Om åren som kyrkoherde i Hortlax, den korta sejouren som sjömanspräst i Aten och de fyra åren han och hustrun tillbringade i svenska kyrkan i Fuengirola, där han var kyrkoherde med ansvar för hela södra Iberiska halvön, inklusive Portugal.
-Åren i Spanien var lärorika, men jobbiga med långa bilresor och hårt slit för att få in pengar till hyra, el, vatten och bilen. Det var också en erfarenhet att som luthersk kyrka vara i minoritet bland en katolsk omgivning, berättar han.
Hemma i Sverige igen blev nästa anhalt Öjebyn, där han fick jobb som kyrkoherde i Piteå landsförsamling medan hustrun Birgitta har arbetat som diakon, ett jobb som hon behåller tills vidare.
-Jag kommer att pendla till Luleå i början, men vi söker bostad där och förhoppningen är att Birgitta också ska få jobb, säger Peder Jonsson.
Tioårsjubileum i Öjebyn
Om han hade varit kvar i landsförsamlingen skulle han ha firat 10-årsjubileum i höst.
Det jubileet missar han.
-Men jag är mer besviken över att jag missar 600-årsjubileet nästa år. Eller kyrkmarknaden i dess nya tappning.
Det handlar om att Piteå dansar och ler efter en upphandling fått uppdraget att driva kyrkmarknaden, vilket en och annan inom kyrkan haft synpunkter på, men Peder Jonsson ser det som en nödvändighet.
-Vi vill fokusera på arrangemangen som rör kyrkrummet och låta någon som är bättre på det yttre sköta det, men även diskutera med Piteå dansar och ler hur man kan utveckla aktiviteterna som rör själva kyrkan. Kanske genom att bjuda in gäster utifrån. Vi vill ju inte konservera kyrkrummet utifrån en 1800-talsmodell ...
Vid sidan av jobbet som kyrkoherde har Peder Jonsson gjort sig känd som en av de fyra män som drog igång Piteåuppropet för kvinnofrid. I dag sitter han också i styrelsen för organisationen Män för jämställdhet.
Jobbar för jämställdhet
-Visst har det varit en del som haft invändningar mot mitt engagemang. Jag har fått mail och telefonsamtal där jag ifrågasatts både som man och som kristen, men 80 procent har trots allt varit positiva, säger han.
Han konstaterar också att en del representanter för kvinnoorganisationer varit kritiska.
-Det förstår jag. De har jobbat på i 20-40 år med att förändra och så ställer sig fyra gubbar upp och plötsligt lyssnar hela EU. Visst är det parodiskt.
I diskussionen kring vem som ska ta över efter honom som kyrkoherde har det lyfts fram att det borde vara en kvinna, men själv vill han inte ha några synpunkter.
-Rent generellt är det dock så att Luleå stift är sämst på att anställa kvinnliga kyrkoherdar och min uppfattning är att man noga bör reflektera över det och skapa förutsättningar för förändring.