Sigvard Spinnell fyller 90 år

Han beskriver sig själv som en fattig torparunge som mot all förmodan blev präst.  Nu fyller Sigvard Spinnell 90 år.

SPINNELL-ANNA. Sigvard Spinnell i Öjebyn fyller 90 år den 25 februari. Här vid sidan av ett porträtt av sig själv som hans dotter Katarina gjorde på hans 50-årsdag. I sin hand håller han en bok om Spinnell-Anna från Västerbotten, som var släkt både med han själv och hans fru och som de hämtade sitt efternamn från.

SPINNELL-ANNA. Sigvard Spinnell i Öjebyn fyller 90 år den 25 februari. Här vid sidan av ett porträtt av sig själv som hans dotter Katarina gjorde på hans 50-årsdag. I sin hand håller han en bok om Spinnell-Anna från Västerbotten, som var släkt både med han själv och hans fru och som de hämtade sitt efternamn från.

Foto: Jonas Hansson

Piteå2009-02-19 06:00
Hemmet på Hesselgränd i Öjebyn ligger bara ett stenkast från kyrkan där han fram till pensionen arbetade som kyrkoherde och kontraktsprost.Efter en kopp pulverkaffe i köket bjuder Sigvard Spinell in till sitt arbetsrum, där han tagit fram pärmar med pressklipp och Vägen vidare, med teser om kyrkans framtid, som han skrev 1971.Sedan berättar han hur han föddes som ett av sju barn på ett fattigt torp i Hundtjärnliden utanför Vindeln.- Pappa var torpare och timmerhuggare och mamma var hemmafru. Själv började jag jobba i skogen då jag var sju år. Eftersom familjen hade det dåligt ställt gavs jag vid 13-14 års ålder bort till en fosterfamilj, men när jag var 15 år rymde jag hem igen, berättar han.Träffade Berta
På skolan i Kamsjön träffade han vid 16 års ålder den två år äldre Berta, dotter till en storbonde och sedemera hans hustru.- Hon lämnade jordelivet för några år sedan, berättar han.Redan i unga år fick han en "stark Kristusupplevelse" efter att den nya prästen kommit på besök till skolan. Vid 20 års ålder beslutade hans konfirmandlärare tillsammans med biskopen att Sigvard Valdemarsson, som han hette på den tiden, skulle skickas till Uppsala för präststudier.- Att en torparunge från vildmarken skulle bli präst var inte vanligt.Tog adjö
Fast allt gick inte som det skulle i Uppsala. Svenskläraren högg ned på den unge prästkandidaten som inte var tillräckligt lärd.- Efter en månad brast allt och jag skulle hoppa i forsen. Jag sade adjö för alltid i ett brev, men insåg att jag inte kunde svika Berta.Nästa motgång kom då bara ett år återstod av de sju år långa präststudierna.- Då blev jag svårt sjuk i ledgångsreumatism och skickades till reumaten i Västerbotten. Mot all förmodan tillfrisknade han och kunde åka tillbaks till Uppsala för att avsluta sina studier.Efter sin första prästtjänst i Nordmaling bar det vidare till Luleå, där han blev biskopens adjunkt.Ödets vilja
Att han avslutade sitt yrkesverksamma liv i Piteå var lite av en slump, eller kanske ödets vilja. - Jag hade tackat nej att söka tjänsten som domprost, men så blev en tjänst ledig som kyrkoherde i Piteå. Det var som en högre kallelse att jag skulle hit.Sin 90-årsdag kommer Sigvard Spinnell att fira i Öjebyn den 22 februari, tre dagar före födelsedagen. Först med en gudstjänst som på hans önskemål innehåller en predikan av domprost emeritus Lennart Edquist, och sedan med kaffe och tårta i församlingsgården.På plats finns bland annat de fyra barnen Stefan, Andreas, Katarina och Maria.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om