Ur Kuriren-arkivet

Ingvar Wixell, 45, är vid det här laget en av de mest eftersökta barytonsångarna i hela världen och bokningslistan för kommande år är lika lång som en härolds pergamentrulle. ?Hemma? är sedan många år Deutsche Oper i Berlin men därifrån gör han regelbundna utflykter till Met i New York, Covent Garden i London, Statsoper i Wien, Parisoperan, operan i San Francisco för att bara nämna de mest kända."
Gunnar Söderholm, "Cyrris" kallad av de flesta, hälsade som regel på Ingvar Wixell när denne kom "hem" till Luleå och föräldrarnas sommarstuga i Brändön. Så också det här året, 1976, då Ingvar gästade Brändön tillsammans med hustrun Margaretha. Resultatet av "Cyrris" besök kunde Kurirens läsare ta del av i tidningen torsdagen den 26 augusti. Vem som tog bilderna kan undertecknad inte upplysa om. Fotografen förblev anonym, tyvärr.
"Cyrris" text blev emellertid stort uppslagen och intervjun kom att handla om Ingvar Wixells sagolika karriär på de stora operorna världen över. Men också om de senaste skivinspelningarna. "Cyrris" önskade uppenbarligen att Ingvar skulle göra fler inspelningar och ställde därför frågan:
"- Har du inte varit alltför sparsmakad när det gäller grammofoninspelningar?
- Jag vet inte det. Jag har gjort en hel del och mera blir det. I höst kommer en komplett inspelning av Puccinis ?Tosca? där jag sjunger mot Montserrat Caballé och José Carreras med Colin Davis som dirigent. Nu, i början av september, skall jag göra greve Luna i Verdis ?Trubaduren? tillsammans med Joan Sutherland och Luciano Pavarotti."
Så där gick "Cyrris" och Ingvar Wixell på, spalt upp och spalt ned. I dag, 30 år senare, är det på sin plats att notera den omgivning i vilken Ingvar Wixell befann sig. Idel ädel sångaradel är inte för mycket sagt.