"Jag brukar inte tala om för mina växter att de står i zon sju". Det förklarar den "militanta" trädgårdsambassadören Mariana Mattsson från Blåvikssjön i Västerbottens inland. Hon är föregångsfigur för odlande i kallt klimat. Tuff och ihärdig som ett rotogräs har hon från de stora trädgårdsmässornas scener läxat upp det etablerade odlingssverige för att de "struntar" i de nordliga trädgårdarna och spär på bilden av att här uppe går det knappt att odla nånting.
Mariana Mattsson är en beundransvärd trädgårdskvinna som gör allt för att vända den bilden. Hon skördar egna vindruvor ! och inspirerar andra att våga testa gränser. Och att glädjas över de faktiskt, i vissa stycken, bättre odlingsförutsättningarna som finns här i norr. Jag tänker på våra ljusa nätter som gör perennerna både högre och färgstarkare än söderut. Och många grödor här springer förbi sina sydliga kompisar. Ta blomkål till exempel som med lite förodling inomhus kan ställas på det norrbottniska matbordet tidigare än det Sörmländska. Och kryddor och jordgubbar under en norrbottnisk midnattssol får betydligt mera välutvecklade smaker just på grund av ljuset.
Finske handelsträdgårdsmästaren och trädgårdsboksförfattaren Leif Blomkvist hör också till de mera tongivande odlarna som uppmanar trädgårdsentusiasten att provodla själv. Liksom Mattsson så säger han att man gott kan prova växtmaterial som angetts höra hemma i lägre zoner. Mycket material är aldrig testat i högre zoner och kan mycket väl vara möjligt att klara under bra betingelser i övre skiktet på zonkartan. Det är en liten trädgårdsrevolution de uppmanar till, de bägge trädgårdsmästarna. Ett uppror som man kan hoppas sprider sig ordentligt.
Själv har jag nyss konstaterat att min klätteros, Penny Lane, verkar ha överlevt denna underliga vinter, trots att denna kostbara dam har beteckningen zon 4. Men å andra sidan- jag har ju faktiskt inte talat om för den att den har sina rötter i zon 6 :)