JAPP, RUBRIKEN TILL den krönika som ni just nu startat läsningen av är alldeles korrekt - den handlar, bland annat, om semester-läsning; om sanslöst, suggestiv sådan också.
Undertecknad har nämligen unnat sig några veckor av vår-semester. Det som återstod av förra årets semester. Och det har varit helt obeskrivligt avkopplande och fint; alldeles som ett expansivt sportlov för vuxna. Bland det bästa som jag har varit med om. På mycket länge.
Under den här tiden har jag verkligen gjort så lite som möjligt. Men tiden försvann ju ändå snabbare än ett gitarrsolo av den gamle brittiske 70-talshjälten Alvin Lee, i gruppen Ten Years After (förresten försvann Lee på ett helt annat sätt också och avled för några veckor sedan, i en ålder av 66 år - hej då och det gitarrsolo som jag nyss refererade till av honom kanske, lämpligt nog, hörde hemma i gruppens signaturlåt I’m going home, fast vad vet väl jag ?) men en bunt med kvalitetsläsning, som behagfullt svallade in, fanns det ju ändå tid med.
Begrepp som "suggestiv semester-läsning" passar synnerligen fint att applicera på böcker som I odjurets trädgård av Erik Larson (Albert Bonniers, översättning av Margareta Eklöf), Älskade fascism - De svartbruna rörelsernas ideologi och historia av Henrik Arnstad (Norstedts), Resan till Saaleck av Per Landin (Atlantis), Goebbels - antisemit och våldsfanatiker av Peter Longerich, översättning av Johan Flemberg), Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind (Wahlström & Widstrand) samt Franska bilder - Filmens födelse till Nya vågen av Lasse Bergström (Norstedts).
SOM SYNES, ALLTSÅ: en supersnygg sextett med kvalificerad sträckläsing, som majoriteten av denna vårvintriga semester har spenderats tillsammans med.
Amerikanen Erik Larson skriver, spännande som en thriller men alldeles dokumentärt sant, om professor William E. Dodd med familj, som 1933 blev den första amerikanska ambassadören i Hitlers nya nazidöme. Henrik Arnstad, skribent i DN med historievetenskap som sin specialitet, har skapat en mycket gedigen volym som i ett antal tematiska kapitel tar fram bland annat fascismens tillkomst, kvinnliga fascister och dagens neofascistiska rörelser. Oavbrutet fascinerande, imponerande gediget och respektingivande ambitiöst.
Per Landin, en av mina personliga favoriter bland historiska essäister och alltid lika läsvärd, tar den här gången tag i tre tyska konstskapare verksamma inom främst arkitekturen, som samtliga ställde sin talang i nationalsocialismens tjänst.
Arno Breker skapade skräckinjagande monumentalfigurer som fungerade som det Tredje rikets hårda, officiella, omänskliga ansikten. Var läser man om denne man annars?
Tysken Peter Longerich är en av de allra främsta kännarna i dag av nazismen och efter att bland annat ha skapat en massiv biografi över Heinrich Himmler, har han nu gjort detsamma med Hitlers låghalte propagandamegafon Joseph Goebbels. Nästan 900 sidor om honom, hans familj och den bruna tid som han verkade i. Läsarens armar domnar obevekligen, men är man intresserad av nutidshistoria är det ingen chans alls att man själv slocknar.
VÄGEN MOT BÅLBERGET är en i flera avseenden STOR roman, av Therése Söderlind (hennes andra, efter Norrlands svårmod). Vällustigt omfattande, full av berättelser från nu och då i västernorrländsk miljö, skriven av en helt ursprunglig berättare som bara skriver för att hon måste. Av ren kärlek. Till själva berättelsen.
Och så gamle filmentusiasten och kritikern (samt bokförläggaren) Lasse Bergström, som i den mycket vackra volymen Franska bilder ambitiöst och lockande tagit sig för att skriva den franska filmens historia och lyckats mycket, mycket fint med detta.
Franska bilder är en av lika stor och äkta kärlek till själva filmen (som konstart och underhållningsform) präglad folkbildarstudie, som den av Bergström år 2010 utgivna syskonvolymen Hollywood Guldåldern (Norstedts).
Här möter man gamla filmtitlar som Hertigen önskar nattkvarter, Det brinner en eld, Paradisets barn och Människans lägre jag; skådespelare som Jean Gabin och Jean-Paul Belmondo och regissörer som Julien Duvivier och Jean-Pierre Melville. Helt underbart och välkommet.
Så nog var detta en fin vårsemester alltid och synd bara att den nu är över.
KATTEN MALIN MÅR finfint bra och:
Äventyret fortsätter.
Tror jag. I alla fall.