500 miljoner svenska kronor. Eller i alla fall den ungefärliga motsvarigheten till den summan.
Minst.
I dag, onsdag, ska den norske expressionisten Edvard Munchs världsberömda tavla Skriet auktioneras ut, av firman Sotheby’s i New York, och utropspriset är det ovan nämnda. Vilket dock absolut inte behöver betyda att det slutgiltiga priset för tavlan inte kan bli betydligt högre också.
Denna kolumn ordbehandlades fram i måndags, vilket innebär att jag i skrivande stund inte känner till vilket slutpriset blev för Munchs tavla.
Men redan utropspriset gör den till en tungviktare i konsthistorien. Och en hel del säger nog också att den, i och med dagens auktion, kommer att bibehålla den positionen.
Det är bara Munch och van Gogh som befinner sig på den riktigt skyhöga konstekonomiska balustraden. De två toppar, utan nämnvärd konkurrens, konstvärldens inofficiella lista över de allra mest värdefulla konstverken.
OCH VÄLDIGT MYCKET mera sällan är det ju hos några reguljära konstsamlare, som de konstnärliga dyrgriparna hamnar. Mera ofta då hos internationella konstspekulanter och investerare av objekt.
500 miljoner svenska kronor (minst) närmar sig ju nästan årsbudgeten för en smärre bananrepublik. Väldigt och närmast ofattbart mycket pengar, alltså.
Tråkigt nog kom ju själva konstnärerna bakom verken, i sin livstid, aldrig ens i närheten av de här astronomiska summorna.
Edvard Munch (1863-1944) gjorde fyra versioner av Skriet, varav tre är i offentlig ägo på olika museer och en; den som nu auktioneras ut, i ett 70-tal år har ägts av skeppsredarfamiljen Olsen.
De tre första Skriet har vid flera tillfällen stulits och en av dem råkade vid en stöld ut för både slitage och andra skador. Men den nu aktuella Skriet är i helt komplett oförstört och intakt skick.
Skriet, som är en tavla som är bekant för en majoritet av hela världens befolkning på grund av sin mycket flitiga exponering i olika sammanhang samt som en populär litografi, målade Munch 1893 efter att, med hans egna ord "ha känt en stor skräck inom mig och hört liksom ett väldigt skri tränga fram i naturen omkring mig".
Tilläggas kan ju att Munch inte var alldeles helt främmande för diverse berusningsmedel och under just 1890-talet umgicks i konstnärliga kretsar, som använde sig av den famösa drycken absint, med sinnesutvidgande resultat som oundviklig följd.
Den holländske expressionisten Vincent van Gogh (1853-1890) sålde aldrig en tavla under sin korta livstid, men senare har de ju sålt desto bättre och då till fabulösa priser dessutom.
Och nu återstår det då bara att se hur mycket som Skriet drar in på dagens auktion i New York. Det enda vi kan vara säkra på är att det inte handlar om några växelslantar.
DEN SENASTE TIDEN har det ju utbrutit en smärre debatt om civilkuragets vara eller inte vara, apropå det våldsamma handgemäng som uppstod på en bensinstation i Boden mellan ett antal män och en för tillfället ej i tjänst befinnande sig väktare.
Folk omkring dem undvek att ingripa. Gjorde de rätt eller fel - civilkuragemässigt - och hur skulle du själv ha gjort, är den enkla frågan?
Eftersom jag har en viss erfarenhet i ämnet kan jag ju, som min personliga åsikt, hävda att det definitivt inte finns något självklart enkelt svar på frågan.
Man får ju faktiskt räkna med diverse konsekvenser, om man väljer att ingripa. Själv blev jag hoppad på i huvudet av en 110 kilo tung halvmänsklig klump samt även rakt på höger ben, vilket förmodligen utlöste den latenta infektion som senare gjorde en amputation av större delen av det benet oundviklig.
Detta, samt utspottandet av ett antal tänder, latent ångest och stressyndrom, är sådant man får räkna med i civilkuragegenren. Och eftersom jag är en mycket och olycksaligt tjurig jävel så är det nog inte alldeles osäkert att jag även skulle göra om det hela igen.
VALBORG OCH STÖRSTA maj är ett passerat faktum när detta grubblas över och då meddelar jag bara att katten Malin mår utomordentligt bäst och så även undertecknad.
Var också helt övertygade om att Äventyret ständigt bara går vidare!