HÖSTEN HAR HELT på allvar grundligen etablerat sig, själv har jag återkommit från den sena semestern och är tillbaka uppe på hästen igen.
På fredag denna vecka, 21 september, celebrerar den amerikanske författaren och absolute skräckmästaren Stephen King sin 65-årsdag men: blir han därmed pensionär?
Skulle väl knappast tro det, nej. King lär, helt obesvärat, skriva vidare och strunta i alla pensionsregler, för det kan man göra om man har 28.000.000 dollar i årsinkomst (enligt finanstidskriften Forbes). Då klarar man sig rätt hyggligt i alla fall.
King har aldrig lidit av någon definierad skrivkramp och allt sedan debutromanen Carrie publicerades 1973, har han eftertryckligt hävt ur sig ett 60-tal romaner och novellsamlingar samt även någon enstaka faktabok också.
Av dessa har 28 stycken erövrat förstaplatsen på New York Times bästsäljarlista, hans samlade litterära produktion har sålts i 350 miljoner exemplar och översatts till 33 språk.
King har blivit nominerad till 163 olika litterära priser och tilldelats 50 av dem. Hela 133 filmer och tv-serier har baserats på hans berättelser och han har även skrivit manus till serietidningar, som American Vampire, och, tillsammans med rockmusikern John Mellencamp, skrivit skräckmusicalen Ghost brothers of Darkland County, som det inledningsvis var meningen att Liv Ullman skulle regissera (den har dock inte blivit uppsatt alls ännu).
KING HAR OCKSÅ en kontinuerlig krönika om populärkultur i nöjestidskriften Entertainment Weekly, har i flera intervjuer nämnt zombieserien The walking dead som sitt speciella tv-nöje och att han mycket gärna läser till engelska översatta svenska skräck- och spänningsböcker av John Ajvide Lindqvist, Henning Mankell och Stieg Larsson.
Och en dag vid påsktiden 1985 bläddrade jag fram hans namn och telefonnummer i den lokala katalogen för hans hemstad Bangor, i delstaten Maine, och ringde upp Stephen King. I akt och mening att utverka en intervju på hemmaplan med honom.
Vilket inte gick så bra. Ett av hans tre barn svarade och sa att "Steve är ute på en lanseringsturné i Södern och kommer inte hem förrän om en vecka, ungefär. Men Oh Boy vad han kommer att bli överraskad när vi berättar för honom att en journalist från Sverige varit på besök i Bangor och ringt hem till oss!".
Jag var på en roadtrip i hyrbil med goda vänner och när vi nu ändå var på plats i Bangor, Maine, så letade vi oss fram till Kings illustra chateau; ett enormt rödmålat kråkslott med en gallergrind formad som ett spindelnät, med två fladdermöss på respektive sida.
Vi knäppte några kort och sedan for vi vidare. Det här är det närmaste jag kommit Stephen King. Numera delar han sin tid mellan Maine (som förresten är väldigt likt Norrbotten och där en majoritet av hans dunkla berättelser utspelar sig) och Florida och jag har regelbundet försökt få till stånd åtminstone en e-postintervju, men alltid blivit vänligt avspisad av hans litterära agent ("Mr. King regrets ...").
Under många, många år höll King ett superstrikt skrivschema, som innebar att han arbetade ett antal timmar varje dag - utom på juldagen, den amerikanska nationaldagen den 4 juli samt på sin egen födelsedag den 21 september.
Han har beskrivit sig själv som "mera av en Big Mac-man än en filet mignon-man", även litterärt sett. Men sedan han belönades med det ytterst prestigefyllda Life Achievement Award av The National Book Foundation och regelbundet började få noveller publicerade i östkustelitens tidskrift The New Yorker, så har även litterära snobbar börjat acceptera honom.
King är fantastiskt bra på allehanda sorters skräck, men också helt fenomenal på att skildra barn i olika farofyllda situationer och på att beskriva ett småstads-Amerika som numera i princip är försvunnet.
Jag har följt honom sedan 1970-talet och gör det fortfarande. För några år sedan landade han med gammal god form i den drygt tusensidiga romanen Under kupolen och tidigare i år tog jag del av 11/22/63, som handlar om tidsresor och Kennedy-mordet. Suggestivt, ännu ej översatt.
Så: hoppas att Stephen King fortsätter att skrämma ihjäl oss med flera nya läsupplevelser - 65 är ju bara det nya 35!
KATTEN MALIN MÅR absolut bara bäst samt:
Äventyret fortsätter!