DET STINKER OKÄNSLIGT rivningsraseri à la förre stadspampen Aron Marklund över allt det här. Men om det skulle kunna anläggas en fin och frodigt grönskande park, med en rejäl uteservering på sommaren, så skulle det innebära fri sikt mot Kulturens hus och en oas i centrum. Det skulle bli en någorlunda kompensation för den här idiotrivningen.
Ansvariga för det eventuella nybygget säger alltid att man ingenting kommer att bygga innan affärsytorna är uthyrda. Tro mig: det kommer de aldrig att bli. Den tillfälliga parkeringen som det "tills vidare" talats om, kommer att bli permanent. Om inte befolkningen ställer sig upp som en man och kräver ett parkområde i stället. Om det byggs ett väldigt högt och imposant Folkets hus, eller en annan byggnad, på den tomt intill Filmstaden där gamla Folkan brann ner - så blir det säkert bra med det. Bannlys flera skitnödiga gallerior från centrum!EN STADSDEL SOM också höll på att totalelimineras för inte så väldigt länge sedan är den jag bor i - Svartöstaden.
Dåvarande NJA (nuvarande SSAB) hade seriösa planer på 1950- och 1960-talen att köpa in alla husen, riva bort dem och låta anlägga en - parkeringsplats. Nu blev det inte så. Svartöstaden har förklarats som ett riksintresse och nu är det kö av folk som vill bygga där eller flytta dit. Inte en tomt är tom och blir någon lägenhet ledig så är den uthyrd en liten stund senare. Och järnverket, som på den tiden parkeringsplatsplanerna fanns hade 5.000 anställda, summerar nu in mindre än 1.500 stycken. Svartöstaden har både en aktiv intresseförening och en lika aktiv hembygdsförening samt väldigt många som, om än för länge sedan utflyttade, bryr sig, intresserar sig och verkligen envist kämpar för den gamla hembygdens överlevnad. Som exempelvis Torbjörn Åström, som härom dagen ringde på dörren hemma hos mig och bad att få överlämna sitt senast utgivna häfte med historier om stadsdelen - Så minns vi Svartöstaden, del 2 (givetvis finns det också en del 1 och den är också bra). Här har samlats fina gamla minnen från förr, ackompanjerade av lika fina gamla foton. KATTEN MALIN ÄR heders-katt här. Helt självklart. Och där går ju ALLTID Äventyret vidare.