LARS GYLLENHAAL, ROSVIK, tar i en av sina aktuella böcker, Tyskar och allierade i Sverige (Fischer & Co), upp en händelse som innefattar Kurirens legendariska reporter, recensent och kolumnist Gunnar "Cyrano" Söderholm, och som absolut förtjänar att återges även här.
1980 publicerade han i Kuriren vittnesmål från flera personer som svor på att de, den 4 oktober 1940, sett en stor mängd tyska soldater i Luleå hamn. Emellertid var det inga andra medier som rapporterade om eller följde upp dessa uppgifter.
Sannolikt, tror Gyllenhaal, därför att inga fotografier förekom och även därför att Norrbottens dåvarande landshövding, Ragnar Lassinantti, kategoriskt förnekade all kännedom om incidenten vilket även andra myndighetspersoner i Luleå gjorde.
Nio år senare läste så "Cyrano" den 1984 utgivna boken Per Albin och kriget av forskaren Alf W. Johansson och ramlade rakt över meningen "Regeringen gick också i början av oktober med på att en SS-bataljon på 1000 man skickades från Luleå till Narvik".
DETTA FICK DÅ "Cyrano" att kontakta Alf W. Johansson för att ta del av källan till dessa uppgifter, vilken visade sig vara en sammanställning från UD (Utrikesdepartementet).
Därmed kunde han skriva ytterligare en artikel, men denna gången med bestyrkande UD-citat, om SS-bataljonen.
Det som landshövding Lassinantti och andra lokala makthavare hade förnekat all kännedom om 1980 hade alltså verkligen inträffat. Verifierat av Kurirens Gunnar "Cyrano" Söderholm. Säkerligen under otaliga pipstopp tobak.
Men: ännu en gång väckte det hela ingen som helst uppmärksamhet, utanför Norrbotten. I sin, även för övrigt alldeles utmärkta och säreget fascinerande bok, frågar sig nu Lars Gyllenhaal varför:
Var det för att Norrbottens-Kuriren fortfarande saknade bilder av händelsen som nyheten inte spreds, utan glömdes bort?
Var det så att, före Internet, var det ännu svårare för händelser i Norrbotten att nå fram till riksmedierna?
Gyllenhaal har inget svar att erbjuda. Han själv fick först 2010 den här vetskapen. Ett retroaktivt tack alltså, till "Cyrano" i hans alldeles eget hörn av evigheten.
Lars Gyllenhaals böcker är ständigt värda att läsas och i höst är han även aktuell som en av bidragsgivarna till antologin Avgörande ögonblick under andra världskriget (Semic), där ett antal av Sveriges främsta militärhistoriska författare tar upp andra världskrigets mest dramatiska inslag.
Gyllenhaals kapitel består av drygt 20 sidor om finska vinterkriget, där - tacknämligt nog - i en passus även "Finlands demokratiska regering" tas upp. Alltså den på vinterkrigets första dag och på sovjetiskt initiativ bildade Terijoki-regimen, under exilfinnen och den som sekreterare i Komintern (den Kommunistiska internationalen, med säte i Moskva) verksamme förrädaren Otto Ville Kuusinen.
Denne skrev två dagar senare, i det "demokratiska Finlands" namn, under ett avtal som reglerade alla de gränsfrågor med Sovjet som hade utlöst vinterkriget. Han återvände aldrig till sitt födelseland Finland.
MAN LÄR SIG onekligen saker här. Som att den amerikanske presidentens son, Kermit Roosevelt, i London rekryterade "en finsk legion" och fick med sig 230 "legionärer" till Finland, redo för strid.
Och en av de högst dekorerade finska soldaterna under vinterkriget var en viss Simo Häyhä, 34 år och endast en och en halv meter hög.
Denne lyckades på endast några få månader med bedriften att fälla över 500 sovjetsoldater med sitt gevär. När han 1998 tillfrågades hur han hade kunnat bli en så skicklig skytt svarade han bara, lakoniskt och på sant äktfinskt manér:
- Övning.
KATTEN MALIN, som har osviklig koll, undrar jamande var bok nummer 96, i min pågående lista över 150 nödvändiga böcker, tog vägen?
Det får vi ju lösa. För: Äventyret går ju bara vidare.