FOLK KOMMER. OCH folk går. Man träffar dem. Och så är de borta. Snabbt och bara så där. Ett blänk i evigheten, jämförelsevis.
Nu senast var det då Lasse Brandebys tur att förena sig med alla redan stupade kamrater på den andra sidan. Vid en ålder av endast 66 år. Alias Kurt Olsson, besserwissern med tuppkamsfrisyren och den rutiga kavajen, som brukade fråga sina utvalda intervjuoffer om de "var med i facket", "hade fiskögat på" (kameran) eller kände till när "Stockholmståget går".
Jag intervjuade honom vid några tillfällen, här i Luleå; när han - som Kurtan - invigde en av salongerna på Filmstaden och så vid något annat tillfälle.
Brandeby, som när han på 70-talet var reguljär journalist på Radio Sjuhärad tillsammans med Janne "Uppdrag Granskning" Josefsson, ringde upp den chilenske diktatorn Augusto Pinochet i direktsändning och spelade musik av den av den chilenska regimen mördade poeten Victor Jara för honom, var helt klart en av de hyggligaste medmänniskor jag någonsin har träffat. I yrket och utanför detsamma.
Men åtskilligt flera har det ju också blivit. I dag tänkte jag minnas ett antal SKÅDESPELARE.
1: SEAN CONNERY.
Den ursprunglige och helt definitive James Bond; den ärrade skotten med massor av viril karisma och en intensivt granskande blick. Jag mötte honom på filmfestival i Edinburgh där han var tillsammans med kollegan Michael Caine för att sprida glans över den nyrestaurerade kopian av filmen Mannen som ville bli kung och jag lyckades tjata till mig ett möte, tack vare en god kontakt med filmfestivalens chef. Numera har Connery gått i (självvald) pension.
2: MICHAEL CAINE.
Vid samma tillfälle som ovan, men något senare på dagen. Caine bredde på med hela sin cockney-charm och pratade generösa minnen och spred hejdlösa anekdoter mycket frikostigt omkring sig.
3: MAX VON SYDOW.
Numera har han gift om sig med en schweiziska och hon tillåter inte att maken gör några intervjuer längre. Men för drygt tiotalet år sedan, vid ett tillfälligt gästspel på Dramaten i Stockholm med Strindbergs Spöksonaten, där han agerade gubben Hummel i rullstol, tilläts jag en audiens om "cirka 45 minuter" som förvandlades till en sejour på över två timmar. Han imponerades svårt av att jag kunde mera om hans många filmer - "än vad jag själv kan".
4: RICHARD HARRIS.
Legendariskt engelskt skådespelar-fyllo, som supit hårt tillsammans med kolleger som Peter O´Toole, Oliver Reed, Alan Bates och Albert Finney men också genomfört ett antal starkt beundransvärda filmroller. Han kom till Jukkasjärvi för att medverka i Bille Augusts version av Fröken Smillas känsla för snö. Konkurrenten valde bort honom eftersom de inte visste vem han var. Senare känd som rektor Angus Bumbledore i Harry Potter-filmerna. Blev genuint överraskad när jag berättade för honom att Sam Peckinpah hade övervägt honom för en av rollerna i Det vilda gänget. En retroaktiv nyhet för honom.
5: LESLIE NIELSEN.
En grundligt roande sejour med mannen från Den nakna pistolen-filmerna, på Grand Hotell i Stockholm. Nielsen blev ännu gladare när han träffade någon som ville prata om hans gamla dramatiska filmroller också. När han förstod att jag hette nästan likadant som han i efternamn förkunnade han hjärtligt:
- Jag är Nielsen och du är Nilsén. Och en dag ska vi ta över hela världen! Vilken lirare.
6: ROD STEIGER.
Hårdhudad amerikansk karaktärsskådespelare från Method Acting-skolan, som stödd på ett par käppar kom till Stockholm filmfestival som hedersgäst och gav sig gott om tid att samspråka med var och en som ville träffa honom. Då fick jag veta mera om hur det varit att medverka i filmer som I nattens hetta, Pantlånaren, Dr. Zjivago och (allra mest!) Storstadshamn, mot Marlon Brando. En riktig hårding.
7: ALLAN EDWALL.
Han gästspelade med ett grekiskt drama på Norrbottensteatern och tyckte mycket om att träffa en journalist som inte enbart ville veta hur det var att spela "Emil i Lönnebergas pappa".
8-9-10:
MARGARETA KROOK, SIF RUUD, BIRGITTA VALBERG.
En trio galanta teater- och filmdamer, som förtjänar betydligt mera utrymme än så här. Och: jag återkommer.
KATTEN MALIN jamar. Nådigt.
Men Äventyret går vidare. Yes, Indeed!