Egentligen kan man ju helt strunta i att dra upp persiennerna eller rullgardinen för närvarande.
Det är ju ändå bara ljust några få timmar. Knappt så att man hinner notera det, så är det mörker igen.
Dystert, kan man tycka. Och inte blev man så mycket gladare när man ändå drog ifrån och besiktigade läget utomhus på tisdagsmorgonen och fann att - det regnade.
Vintern var bara här och tvärvände sedan igen. Vi fick några minusgrader slängda mot oss och en hel mängd med snö, som nu har sjunkit ihop till en mestadels slaskigt blaskig sörja.
Från ett rullstolsperspektiv är det faktiskt så att man (inte) kan skratta ihjäl sig. Köra går inte direkt lysande och när man har återvänt hem från där man har varit och skain igen, så har halva Luleås snömängd klibbat fast vid stolen.
Och ute på gatan brummar en traktor förbi och lämnar efter sig massor med snöblock som ingår i den vall, som formerar sig där ingången till fastigheten är. Hade bara traktorföraren vinklat in sina skär en aningens aning, så hade han fått med sig allting bort. Men inte....
Man skulle kanske satsa på att helt enkelt gå i ide?
Köpa hem tillräckligt med torrfoder, djupfryst och annat lämpligt och så bara ge faderullan i allting. Vore inte det härligt?
På detta får jag fundera. Men tills vidare har jag nåtts av en enda någorlunda stimulerande nyhet: den att Stephen King är i full färd med att författa en fortsättning på romanen Varsel (The Shining) från 1977, där en man med sin familj tar jobb som vaktmästare på ett ödsligt beläget hotell över vintern, varefter han å det omedelbaraste blir galen och börjar härja med såväl fru som som sin lille son.
The Overlook Hotel, som stället i snöiga Colorado heter, är grundligt besatt av onda krafter och i den uppföljare som nu är under arbete och som har arbetsnamnet Dr. Sleep har den lille pojken från originalet, Danny, blivit en fyrtioåring som jobbar på ett hospice.
Och inte bara det: dessutom har King slängt in ett gäng vampyrer i helheten också. Verkar mycket lovande och det är knappt så att man kan tåla sig till boken är här.
Stephen King verkar vara i synnerligen god form igen, efter den formella formsvacka som slog till honom för några år sedan.
Efter det tolvhundrasidiga eposet Under kupolen (som kom på svenska nyligen, hos Bra Böcker) och som i sin story om hur en osynlig kupol sänks ner över en mellanstor stad och vilka obehagliga konsekvenser detta får; med de obligatoriska King-twisterna (den höll verkligen gammal god King-standard!), så kommer en fullt ut lika omfattande roman om mordet på presidenten John F. Kennedy 1963: 63/11/22.
Och romanen Bag of Bones har blivit miniserie för TV med Pierce Brosnan (köp snabbt in, SVT!)och en massa annat som har med film & TV & King följer också. Snart.
Så...kanske man ändå håller sig från idet...ytterligare en stund...? Fast om vädret fortsätter att vara så här sinessjukt så kanske man får anledning att omvärdera beslutet ytterigare en gång...?
KATTEN MALIN ÄR en katt som man allid kan ha ett gränslöst förtroende för. Närhelst jag än kommer hem, sitter hon alltid och inväntar mig. Omedelbart innanför ytterdören. Och jamar välkomnande.
Och då blir man ju glad och då, om inte förr, ramlar dysterhetens slagg av en med en omärklig duns.
Då är man återigen redo för:
Äventyret, som alltid fortsätter.
Hur det än är.