MOTSVARIGHETEN TILL 800 MILJONER svenska kronor, blev det.
Som konstnären Edvard Munchs tavla Skriet auktionerades bort för, på auktionshuset Sotheby’s i New York i förra veckan som jag skrev om i kolumnen då, när endast utropspriset på cirka 500 miljoner svenska kronor var bekant.
Och det är klart att har man bara pengarna som det handlar om, och kan undvara dem, så ska man ju självklart klippa till. Inte snack om något annat!
MAN SÄGER JU ibland saker som "utan den där hamburgaren hade jag inte klarat mig" eller "hade jag inte haft den där chipspåsen hade jag säkert dött".
För en en 27-årig estländare höll det nyligen på att verkligen bli så.
Färjan Tallink Star var på väg till Tallinn när den unge estländaren hoppade av båten, besluten att ta livet av sig. Men: han ångrade sig när han hamnade i det iskalla vattnet och började simma mot den lilla ön Pihlajasaare, där han steg i land och bröt sig in i en stängd restaurang.
Där hittade han mineralvatten, choklad och - chips. Och överlevde på den kosten i en veckas tid.
Sedan fick han nog (kanske delikatesserna tog slut?) och vinkade till sig en båt samt for hem.
Så kan det också gå till.
HÄROM VECKAN FÖRVÄXLADES förre arbetsmarknadsministern Margareta Winberg med en namne, som fick en inbjudan till en bättre middag som hon också gick på.
Den så att säga "riktiga" Margareta Winberg tog inte alls illa upp utan unnade hjärtligen sin namne middagen i fråga. Och hon som egentligen inte var "den" Margareta Winberg var också lycklig och glad och hade nog kanske anat att det förelåg en förväxling någonstans, men det stod ju hennes namn och adress på inbjudan (hon bodde i Stockholm medan den "riktiga" bodde i Östersund) så då var det ju bara att hörsamma den också.
Jag har inte varit med om något riktigt liknande, men förvånansvärt (eftersom jag ju ändå inte har världens vanligaste namn) nog har även jag diverse "namnar" i omlopp.
Jag skriver ju om musik sedan flera decennier tillbaka och främst i Kuriren, men förr i tiden ganska frekvent även i country-tidskriften Kountry Korral samt i branschtidskriften HiFi och Stereo.
Men så började det inträffa vid ett flertal tillfällen att personer började höra av sig till mig och tacka för recensioner publicerade i - folkmusiktidskriften Lira.
Men de var inte skrivna av mig. Utan av en annan karljävel som också hette Rolf Nilsén och skrev om musik.
Nästan för bra för att vara sant. Men det var, onekligen, ändå helt sant.
Vi har aldrig träffats eller haft någon som helst form av kontakt. Jag har läst en del av vad denne "andre" Nilsén har skrivit och det är absolut inget fel på det. Och kanske han har drabbats av somligt som jag har författat. Men konstigt nog har det inte ens blivit några postala fel-leveranser, fast både jag och säkerligen även han får många försändelser med cd-skivor.
MITT EFTERNAMN HAR norskt ursprung, efter min morfar som kom till Sverige i slutet av 1800-talet efter att som tolvåring ha rymt till sjöss från hemmet i nordnorska Andenes och därefter seglat på världshaven; i både segel- och ångfartyg, i närmare 20 år. Utan att höra av sig hemåt, där en efter en av hans åtta syskon eftersom även de gick till sjöss och blev kaptener och annat fint (stora och borstiga svarta mustascher hade de allesammans, har jag kunnat se på fotografier).
Tyvärr dog denne kraftkarl, ständigt iförd overall och kallad för "Norsken" men vars egentliga namn var Hartvig Angel Nilsén, redan i början av 40-talet. Så vi fick aldrig träffas. Men det har sagts mig att jag liknar honom, av sådana som har sett oss bägge två.
Förresten heter jag också Hartvig, men prästen vägrade att döpa mig till Angel med förklaringen att jag då "skulle bli retad".
KATTEN MALIN HETER endast Malin och är helt nöjd med det.
Och Äventyret går, för närvarande rätt stillsamt, vidare.