Ja, vad tror ni själva om justitierådet Göran Lambertz?
Han håller ju, med ivrig målmedvetenhet, på att förstöra sin redan bråddjupt sargade karriär - i sin desperata kamp för att försvara den grupp innehållande en polisassistent, en överåklagare, en vittnespsykolog och en advokat som har byggt upp sina respektive karriärer på orimliga förutsättningar rörande Thomas Quick, numera Sture Bergwall.
Lambertz har inte direkt haft något med Quick-fallen att göra tidigare. Han har nöjt sig med att fragmentariskt granska domarna. Och lismande konstatera att de var resultaten av berömvärda arbeten.
Den sista tiden har också hans mejl-korrespondens, med flera ur den grupp som nämndes ovan, blivit offentliggjord, främst i kvällspressen. Och det tycker Lambertz om och att det är precis som det ska vara!
Inte undra på att den lätt pustande kriminolog-professorn Leif GW Persson försynt undrar om det föreligger någon hållhake någonstans, mot justitierådet Lambertz?
Mera läsning om mytomanen Quick erbjuds i förre journalistkollegan, numera författaren, Dan Larssons på förlaget Recito nyligen publicerade Mytomanen Thomas Quick - från början till slutet. Det var Larsson som inledningsvis hade den kraftigaste kritiken mot Quick och det så kallade "Quick-teamet", men då han redovisade - i ständig motvind - var det ju långt ifrån opportunt att framföra något som detta så ... det avfärdades (men Larsson får credd av den framlidne Hannes Råstam i dennes grundliga Quick-studie från tidigare i år).
Redan 1998 gav Dan Larsson ut Mytomanen Thomas Quick och den nu aktuella boken är en uppdatering av den. Inte så dumt ibland att vara en tjurig norrbottnisk mediahjälte.
THOMAS QUICK VAR vår alldeles egen svenska seriemördare. Några decennier tidigare hade vi Olle Möller, den man som i stort sett hela Sverige betraktade som en synonym till ordet "mördare". Om honom har det också nyligen kommit en bok; en roman med starka faktainslag av Lena Ebervall och Per E. Samuelson: Mördaren i folkhemmet (Piratförlaget). Möller avtjänade sammanlagt 20 år i fängelse, dömd (mot sitt nekande) för två mord: 1939 och 1959, först på en liten flicka och därefter på en kvinna.
Han dog 1983 och intill sin död förnekade han sin skuld. Någonstans hemma i hyllorna finns också hans egen bok som heter Jag är oskyldig! Bara indicier användes mot honom. Numera tvivlar även polisen på att han verkligen var skyldig. Det var till mycket stor del kvällspressen som piskade upp en hatstorm mot Olle Möller.
OCH NÄR VI ändå nämner subjektet böcker så startar ju Bokmässan i Göteborg i morgon. Jag ska inte dit. Men jag var där på jobb i 14 år i svit. Ett rätt respektingivande resultat. Jag och fotografen Thord Nilsson gjorde underlag till speciella bokbilagor, de allra flesta åren mellan 1985 och 1999.
Cirka 10-15 intervjuer varje år och bland dem minns jag helst amerikanska tungviktare som Norman Mailer, John Updike, E.L. Doctorow och William Kennedy. Den extravaganta skräpsnuskdrottningen Jackie Collins. Deckardamer som Ruth Rendell, Minette Walters, P.D. James och Margaret Yorke. Serie-genier som Mads Don Martin, Knasens Mort Walker och Fritz the Cats R.Crumb. Samt Fantomens fader: Lee Falk.
Vidare nazistjägaren som hittade Anne Franks mördare och bidrog till att hitta den kylige massmords-strategen Adolf Eichmann - den oförglömlige Simon Wiesentahl. Och den fullt ut lika oförglömlige fredspristagaren och förintelselägeröverlevaren Elie Wiesel. Samt Nobelpristagraren Derek Walcott som ställde in med kort varsel och senare återfanns vid en bardisk.
- Bara för att jag kunde göra det, sa han. Med ett grumligt flin.
MEN EN SAK är ändå evinnerligen säker: någon brist på dumskallar behöver man aldrig lida. Det sker ständig påfyllning.
Och kattfavoriten Malin brukar krafsa mig på axeln och kräva att få klättra upp mot halsen eller bara ner i knäet. Hur gärna som helst. Givetvis. Hon är det allra finaste som finns.
OCH VAR SÅ säkra på detta enda: Äventyret fortsätter. Obehindrat.