SJÄLV VET JAG ingenting längre.
Sedan fredag den 22 juli gör jag inte det.
Hur mycket jag än har varit med om (väldigt garanterat mycket) och hur många kriminal- och spänningsberättelser jag än tagit del av i böcker eller på film (ännu väldigt många flera) så kan jag ändå inte föreställa mig den fruktansvärda rädsla, som drabbade ungdomarna på Utöya som Anders Behring Breivik riktade sina vapen mot.
Det var den rädslan som de fick dö med; som de bar med sig i de sista ögonblicken av sina unga liv, för att en rubbad 32-åring, som betraktar sig själv som soldat i kampen mot marxism och islam, hade bestämt att det skulle vara på det viset.
Utöya blev dödens väntrum för dessa ungdomar. De som inte dog kommer med största sannolikhet att bära med sig mardrömsminnet av händelsen livet ut. Anders Behring Breivik (jag vägrar konsekvent att förkorta hans namn till initialerna ABB som har gjorts i vissa andra tidningar; som JFK och RFK, för respektive John F. och Robert F. Kennedy), som har begått det mest omfattande massmordet i fredstid i hela Skandinavien (och med breda marginaler utdistanserar alla andra fega massmördare; i exempelvis USA, Skottland, Tyskland och Finland) är från och med fredag den 22 juli den personifierade ondskan och får räkna med att tillbringa resten av sitt liv i fängelse (vilket han enligt uppgift också räknar med).
HAN FÖRVANDLADE SIG själv till Europas och förmodligen även en av världens mest avskydda och hatade män. Men i hans egen grumliga föreställningsvärld har han enbart handlat helt rätt och riktigt. Han blev till och med förvånad när domaren nekade honom öppna dörrar till tingssalen under måndagens häktningsförhandling. Han tilläts inte heller att framträda i sin egenhändigt ihopplockade uniform.
Så naivt stupid var alltså Anders Behring Breivik att han trodde att det ovanstående skulle tillåtas. Och när han på engelska började läsa högt ur sitt "manifest" avbröts han nästan omedelbart av domaren, som beordrade honom att läsa på norska om han alls skulle läsa.
Då tvingades Anders Behring Breivik till en fri beskrivning och då blev det svulstiga innehållet (uppenbarligen hans egen variant av A. Hitlers Min Kamp) bara "banalt, ynkligt och patetiskt", enligt ett närvarande målsägarbiträde.
Jag har tidigare kallat Anders Behring Breivik för "den personifierade ondskan" och det gör jag på stort allvar.
Jag tror absolut att ondska existerar. Renodlad, äkta, oförfalskad ondska. Och jag är också säker på att man inte kan botas från denna ondska.
Fredag den 22 juli 2011 förenade sig Anders Behring Breivik alltså med andra ondskefulla personer, levande och döda, som Oklahoma-bombaren Timohy McVeigh, Una-bombaren Ted Kascynski, den homosexuelle sadisten och massmördaren John Wayne Gacy, den engelske massmördaren John Reginald Christie samt nazister som Adolf Hitler, Reinhard Heydrich, Heinrich Himmler och Adolf Eichmann.
Onda män. Totalt renons på vare sig samvete eller empati.
ISRAEL HAR INTE dödsstraff inskrivet i lagen, men gjorde ett undantag för den för 50 år sedan avrättade Adolf Eichmann, dödens oberörde arkitekt bland nazidignitärerna.
Detsamma gäller för Norge, men även de har gjort ett enda undantag från den regeln, när kolloboratören och Nasjonal Samling-ledaren Vidkun Quisling strax efter krigsslutet 1945 arkebuserades på Akers Hus fästning.
KATTEN MALIN VET inte heller hon vare sig ut eller in. Men (suck) Äventyret går ändå vidare.