I FREDAGS MORSE plockade filmregissören Janne Halldoff slutgiltigt ner skylten och avslutade sin jordiska verksamhet, knappt 70 år gammal. Detta skedde på Dalens sjukus i gamla Enskede, Stockholm. Orsaken till att Janne Halldoff drog vidare var cancer i matstrupen. Därmed var det tack och farväl från en riktig lirare. En son av Söder, som dock sedan åtskilliga år levde i Enskede med frugan Kerstin och sina älskade hundar. Och det är länge sedan Janne Halldoff sa farväl till regissörs-yrket. 1982, närmare bestämt, då filmen hette Klippet men verkligen inte var något sådant. Så pass fiaskobetonad att även tv har passat sig för att tablålägga den. Detsamma kan rätt obesvärat sägas även om den näst sista filmen, Lämna mig inte ensam, som kom något år (1980) innan den allra sista och bland annat hade den strax därefter i en trafikolycka borta i USA omkomne hockeymålvakten Pelle Lindberg i en av de större rollerna. En Söderkis även hand. Han gillade sådana, Halldoff. Han träffade dem på Kvarnen och andra vattenhål, som han hade som sitt andra hem under långa perioder när det begav sig (fast allt det där lämnade han också när han slutade med filmandet). En av polarna hette Christer "Bonzo" Berggren och han dog också för åtskilliga år sedan. Han hade roller i flera av Halldoffs filmer. Kanske minns någon honom från den film som hette just Polare och som inte alls var någon dålig film. Halldoff regisserade 16 filmer, från debuten 1966 med den hyllade Myten (manus från ännu en Söder-ikon och ett Kvarnen-monument - Stig "Slas" Claesson) till de sista kraftlösa filmerna drygt 15 år senare. De flesta av filmerna var bra. Några var så inihelvete bra, törs jag absolut påstå. Det skulle också vara hur motiverat som helst om någon av SVT-kanalerna nu pusslade ihop låt oss säga en värdig Halldoff-retrospektiv kvintett, att hjälpa oss att minnas honom med - nu när han dragit bort för gott. Som just denna filmfemma, eller hur SVT? Det sista äventyret (1974) Halldoffs finaste film, efter Per Gunnar Evanders berörande roman om den unge läraren som bryter samman psykiskt efter att hans förhållande med en kvinnlig elev har avslöjats. Göran Stangertz och Ann Zacharias i huvudrollerna är ingenting annat än äkta och i en stark biroll, som psykpatient, syns skulptören Berto Marklund, från Malmberget. Firmafesten (1972) Ihållande kassasuccé som kritikerna bara delvis gillade. Men pricksäkerhetsfaktorn är kompakt här, när alkoholen får alla mödosamma fasader att bara krackelera. Komikern Roffe Bengtsson (från Malmberget även han), som var stor då, har många magnifika stunder; Lasse Berghagen gör sångaren som raggar brudar mellan låtarna och en ung Stellan Skarsgård gör firmans blyge nykomling. Den här filmen visades troget som sommar-repris varteviga år av 70-talet, i bland annat Luleå. Ständigt inför lika fullsatta hus. Korridoren (1968) Halldoffs genombrottsfilm, där den dåvarande sjukvårdens fel och brister diskuterades av bland annat Per Ragnar (som ung och engagerad läkare) i ogenomträngligt rökfyllda fikarum. Jack (1976) Halldoff var självklar när Lundells genombrottsroman skulle filmas. Valet av Göran Stangertz som huvudrollsinehavare kan diskuteras men Kjell Bergqvist och Örjan Ramberg är oantastliga, som några i gänget kring Jack. Rötmånad (1970) En svartsyntare fars än denna har väl knappt synts till i den svenska filmhistorien. Ulla Sjöblom är bordellmamma i Stockholms skärgård, med dottern Christina Lindberg (dåtidens ohotade utvikningsstjärna) som huvudsaklig attraktion. Carl-Gustaf Lindstedt gör den surmulne fadern. Måste ses, en beskrivning räcker inte. HUNDEN SICKAN ÄR på besök och sopade obesvärat i sig innehållet i katten Malins matskål, på den tid det tog för henne att blinka. Vidare utveckling i ärendet avvaktas. För visst fortsätter ju Äventyret.
