VECKANS LÄSNING - förr i tiden, närmare bestämt mellan 1938 och 1981, existerade det en förnämlig bild- och reportagetidning som hette Se.
Bara det. Helt enkelt. Med de amerikanska bildbladen Life och Look som sina klara förebilder.
Kom en gång i veckan. Oftast hett efterlängtad. Speciellt under tiden före tv. Då hade dagstidningarna sparsamt med bilder, men det hade sannerligen inte Se. Tiosidiga bildreportage från olika, dramatiska, delar av världen var inte några ovanligheter. Se hängde med och ägarna, som var fina bokförläggarfamiljen Bonniers, var måttligt förtjusta i den. Men tjänade mycket pengar på tidningen.
Högsta upplagan nåddes 1959 när Ingemar Johansson knockade Floyd Patterson och blev världsmästare i tungviktsboxning.
Nästan en miljon sålda exemplar på en vecka. Men den "normala" upplagan höll sig på cirka 200.000. Verkligen inte illa, det heller!
Se tar också, helt överlägset, platsen som den mest sålda veckotidningen i Åhlén & Åkerlunds hela tidskriftshistoria.
Under ett antal decennier var Se en mycket seriös och respekterad reportagetidskrift, med fotografiskt fokus.
Men i och med 1970-talets intåg droppade upplagan till omkring 100.000 och konkurrensen från andra bildspäckade tidningar (dagstidningarna hade för länge sedan ryckt upp sig) och från tv blev överväldigande.
Då valde Se att satsa på sex och våld, som vapen i upplagekriget. De låg långt bakom de närmast gynekologiska FIB-Aktuellt och Lektyr (som tidigare hade varit pålitliga folkbildnings- och äventyrsorgan) men det var ändå en torftig satsning, som helt i onödan solkade ner tidningens rykte.
Legender som Rune Moberg och Gits Olsson fortsatte att skriva, ända till slutet. Och på fotofronten höll Se ständigt stilen och det är just om Se:s fotografer som Lars Fahlén (långt borta i 1960-talet fotograf på Kuriren och senare, bland mycket annat, bildchef på Expressen, Verdens Gang och GP) har sammanställt den oavbrutet fängslande, berättarglada, med väl återgivna med bilder försedda och helt enkelt djupt fascinerande boken Vad dom fick Se! (Brutus Östlings Bokförlag Symposion).
Fahlén har ägnat cirka tio år att intervjua många gånger legendariska (och många gånger nu även avlidna) gamla Se-fotografer som Lennart Nilsson, Len Waernberg, Åke Borglund, Sven-Gösta Johansson, Gunnar Bergbom (som sedermera slutade på Se, åkte hem till Luleå och startade Lule-Bild och gick ur tiden förra året), Jan Delden, Anders Engman, Ronny Karlsson, Björn Larsson Ask, Michael Brannäs och ytterligare några till också.
SJÄLV BÖRJADE JAG köpa och läsa (och samla på) Se i ungefärligen tolvårsåldern. Senare ramlade jag över ett erbjudande att köpa samlade årgångar från slutet av 1940-talet, hela 1950-talet och början av 1960-talet för en väldigt överkomlig summa. Jag slog till och har nu några av de inbundna årgångarna lätt tillgängliga och resten i hyllor i ett uthus. Där mår de bra.
VECKANS CD kan ju, till exempel, Graham Gouldmans färska soloplatta Love and Work (Rosalita/Border) utnämnas till.
Ett orubbligt sinne för pop-melodier och en lekfull gitarrist ända från 1960-talet och framåt (han var med och startade den fullständigt fenomenala 1970-talsgruppen 10cc som till och med besökte Luleå, så sent som förra året) har alltid varit Gouldmans signum och så även här, med slutgiltiga ess som The Hall’s of rock’n roll, Ariella, Memory Lane och den ödesdigert knäckande instrumentalaren Black Gold.
Snyggt, finputsat och oklanderligt arrangerat också.
BÄSTA TV-SERIERNA för tillfället är den amerikanska versionen av The Killing (sent på vardagskvällarna i tv 4), den tredje och enligt uppgift sista säsongen av den danska serien Brottet; den som för övrigt The Killing bygger på (SVT 1, söndagar), den australiska och allt mera infernaliska Örfilen (SVT 2, söndagar), den överraskande, överväldigande och helt oöverträffade sagan Game of Thrones (SVT 1, måndagar) samt - ständigt - på dvd (Sony) den raffinerande Breaking Bad, med Bryan Cranston som kemiläraren som drabbas av cancer och satsar på en karriär som methamfetaminkokare i stället. En helt beroendeframkallande serie.
JUST SÅ ÄR det för närvarande. Och katten Malin mår och har det enbart bra.
Och - äventyret fortsätter, i snön och kylan.