PÅ TISDAG ÄR det Fettisdagen (och för all del även Internationella kvinnodagen) och då ska vi äntligen greppa möjligheten att få FROSSA I MASSOR AV GOD MAT!
Som uppmärksamma läsare givetvis noterade skrev jag nyss god mat inte nyttig mat. Hälsokostfanatiker och GI-hysteriker gör alltså lika gott i att upphöra med läsningen genast. NU!
Själv ämnar jag i alla fall definitivt (försök gärna, men garanterat framgångsfritt, att hindra mig) någon gång under Fettisdagen bege mig till serveringen på ett närbeläget friluftsmuseum och ta del av deras för dagen speciellt tillagade husmanskostmeny.
Bruna bönor med fläsk. Blodpalt. Semla.
Och detta kommer att vara fett, festligt, (mycket) flott och mycket, mycket, mycket gott!
Flottet får gärna för mig rinna nerför hakan och ner i knäet. Bryr jag mig inte det minsta om. Det kan torkas bort. Jag ska äta till jag är så fullständigt mätt som det bara går att bli. Det är tur att jag redan har färdtjänst, annars hade jag blivit i akut behov av en sådan efter detta lukulliskt gourmandiska frosseriprogram.
Åtminstone en dag per år kan man utsätta sig för detta gargantuanska ätande. Och jag rekommenderar alla som bara har möjligheter till det att också göra det.
De gammaldags robust rejäla husmanskostklassikerna vägrar att bli totalt utslagna och eliminerade. Själv har jag 143 år kvar till 200-årsdagen och äter med gigantiskt nöje (om än inte dagligen) sånt som palt (av potatis, blod och av lever; samt kroppkakor) fläsklägg med rotmos, pölsa, blodpudding, blodkorv, fläskkorv, blodpannkakor, laxpudding, mjölkstuvade makaroner med endera egentillverkade köttbullar eller stekt falukorv och dito sidfläsk, sillåda, isterband, fläskpannkaka, leverkaka, bruna bönor, köttsoppa, kalvsylta och allt annat som man kan komma på inom genren också.
Inälvsmat? I Love It. Ge hit den bara!
Lever, njurar och allt möjligt annat (ska dock erkännas att jag hittills aldrig utsatt mig för stuvad kalvhjärna, men jag är absolut inte främmande för det).
KOMAGE HAR JAG inte heller ätit, men jag är beredd att göra det. När som helst. Förresten så kan det ha varit det som delvis ingick i Haggis, som jag åt en stor och generös portion av i Skottland och som jag tyckte var underbart god. Såg ut och smakade ungefär som pölsa och minns jag korrekt så var det väl också några klumpar rotmos till?
Den enda mat som jag, veterligen, tvekar inför är grisfötter och olika former av ål. Det senare på grund av ett svårt minnesvärt gallstensanfall, vid juletid för rätt många år sedan, då det efteråt blev genomgående kokt fisk som julmat.
Men krisar det så - för all del!
PÅ VÅR FETTISDAG den 8 mars infaller starten av karnevalen Mardi Gras, borta i New Orleans, Louisiana, U.S.A.
Jag har (stort tyvärr!) aldrig varit i den stad som kallas för "The Big Easy", men skulle inte direkt vara svårövertalad om det skulle handla om det. Bourbon Street, musiken, maten, de franska kvarteren, jazzens födelsestad och så vidare. Vad kostar en biljett dit nu igen?
FÖRRESTEN: HÄNGER NI med i den helt suggestiva och utmärkta serien Big Love, i SVT sent på söndagskvällarna? Hoppas i alla fall på det.
Det har varit rätt omfattande uppehåll mellan säsongerna, men den tredje rullar nu och två till ska det också bli. Utspelar sig i mormonernas Utah och handlar om polygamisten Bill Henrickson (Bill Paxton) och hans arbetsamma relationer med sina tre (3) fruar.
Kan vara svårt att hoppa in i serien nu men köp dvd-boxarna och upptäck en originell, välspelad och kryddad med skönt ärrade skådespelare i birollerna serie, som Harry Dean Stanton, Bruce Dern och Luke Askew.
VAD ÄTER DÅ kattälsklingen Malin helst? Om hon alldeles själv får välja - antagligen skogsmus. Annars går det bra med det mesta från kattmatshyllorna. Men lite kräsen är hon allt också. Tillåtet.
Och så går ju Äventyret vidare.
Alltid.