JAG BÖRJAR VÄL med en gammal outslitlig vits, som just den här gången plockades fram till vädring av en gammal skolkompis som jag träffade på Storgatan nyligen: - Vi har vår i luften. Var har ni er? Get It? Hängde ni inte med på den så är det då inte mitt fel. I samband med detta så var det väl ändå tur att det snöade friskt i Luleå i lördags. Och att snön dessutom låg kvar. Jag höll på att bryta ihop. På allvar. Är det inte över ÄN? muttrade jag missmodigt, men bara för mig själv. Men på söndag var den borta. Men snart har vi den här igen. Det är bara den parentes som går under artistnamnet "Sommaren" som ligger emellan. OCH VISST BÖRJAR KATASTROFFILMEN 2012 mer och mer kännas som en dokumentärfilm? Jordbävningar i Haiti, Chile, Kina och lite överallt. Extremväder ideligen och lite ännu mera överallt. Vulkanutbrott på Island (det kommer alltså bara närmare) ... Och ingen vet ju när Porjusdammen ger vika eller när gruvorna i Malmfälten och Kiruna bara ger vika och säckar ihop. Det enda rätta torde vara att enrollera sig till någon lämplig katastrofkurs. Men man blir säkert inte så mycket säkrare ens med en sådan i bagaget. Tills vidare satsar vi på att vi syns uppe på Svartöberget eller Ormberget, om/när Porjus brister. Vi säger så. JOHN CLEESE GJORDE en riktig Basil Fawlty häromdagen och åkte taxi mellan Oslo och Bryssel, när flyget dit inte gick. Han skulle träffa sin dotter i Bryssel. Hon skulle ta sig dit - med flyg! - från USA. Annars hade det nog varit roligare att stanna kvar i Oslo, för den gamle Monty Python-iten som nu åker världen runt och kör välbetald stand up för att fixa sina svindlande höga underhållskostnader till sin numera ex-fru. Men det blev i alla fall inte så värst mycket dyrare att åka bulle mellan Oslo och Bryssel (John Cleese satt enligt uppgift mest och pratade i mobilen) än det blev för allas vår favvo-skådespelare Thorsten Flinck att åka mellan Stockholm och Luleå, som han gjorde för drygt tiotalet år sedan, och när han kom fram dunkade han taxikvittot på Teaterbiennalens kontorsbord. Varvid de vägrade att betala. Vem som till sist ändå fick fläska upp summan (22.000 kronor om jag erinrar mig rätt) vet jag inte. Knappast Thorsten Flinck. Han led av flygskräck och missade tåget. Detta var det enda alternativet, ansåg han. PÅ FREDAG INFALLER en av de "dagar" som jag sympatiserar allra mest med varje år (i och för sig ändå i svår konkurrens med Kanelbullens dag) och då handlar det alltså om Världsbokdagen. Lämpligen infaller även just då William Shakespeares födelsedag (1564) OCH dödsdag (1616). Troligen, är det väl bäst att tillägga. Eftersom det existerar ganska fullt av biografiska oklarheter kring den engelske barden. Världsbokdagen är i alla fall en ursäkt för läs- och boktips och här serveras ett stort och värefullt sådant: Nackspärrarnas rike, Roland Janson, Lindelöws bokförlag. Ni har helt säkert sett denne lille minnesvärde göteborgare i någon film-, tv- eller teaterroll. Ofta tillräckligt intensiv eller kolerisk. Många minns honom säkert från filmen Lyftet, i slutet av 70-talet, där han spelade kåkfararen Eleganten och myntade uttrycket "segla på en räkmacka genom livet". Nu har han skrivit sina minnen och det är viktig, bra och sakligt levande läsning. För alla; man behöver inte alls vara särskilt intresserad av teater för att ta till sig dem. Roland Janson höll på att supa ner sig totalt, men tog tag i situationen, lyckades resa sig och är nu okej samt engagerar sig hårt i samhällsdebatten. Hans bok handlar om en resa i livets hårda berg- och dalbana. Läs den. KATTEN MALIN LIGGER visserligen och vilar samt bevakar vad som händer utanför fönstret en stor del av dagen. Men plötsligt börjar hon, ytterst målmedvetet, rusa fram och tillbaka genom huset (som är ganska långt) och då är det motion och enbart HEJA MALIN som gäller! Då är det enbart Äventyret Fortsätter. Där också.
