MAN SKA JU inte vara (onödigt) ovettig, när något sådant inte är befogat. Men när det är befogat - så är det ju en helt annan sak.
Så då vill jag till hotellkungen Hilding Holmqvist adressera det följande uttalandet och jag vet/är helt säker på att det är många tusen som håller med mig i denna åsikt, som är helt och hållet min egen:
"Du kan ta ditt planerade skrythotellbygge och din planerade skrytaffärsgalleria i centrala Luleå och dra åt ... " (det går ju absolut för sig att gissa vilket ord jag har en väldig lust att avsluta meningen med, men diskret nog ändå inte gör det).
Vad vi som bor här i Luleå absolut inte behöver eller vill ha är ännu en huslåda; ritad av någon arkitekt med de estetiska idealen hämtade från gamla Östtyskland, som effektivt blockerar igen allt vad luft, ljus och glädje representerar längs Storgatan/gågatan.
När Fritz Olsson-huset demolerades frilades plötsligen en utsikt som vi knappt hade kunnat föreställa oss. Kulturhuset, i all sin märklighet, blev plötsligt synligt från en helt annan och direkt välkommen vinkel.
Vi beskådade det uppkomna läget. Och fann det som gott. Mycket gott. Vi ville fortsätta att ha det på det viset. Vi ville att en fin, frodig och grönskande park skulle anläggas där. Vi ville INTE att det skulle macklas upp någon satans galleria eller ännu ett hotell, nej förvisso inte alls! Inte just där, i alla fall! Bort med sådana tankar och förslag! Långt bort!
Vem hade för övrigt alls bett hotell-kungen Hilding Holmqvist att börja bry sig? Han kan ju smälla upp sitt skrytbygge med hotell och galleria någon annanstans MEN INTE JUST HÄR!
Norrporten äger marken och skulle man vilja göra en verkligt minnesvärd kulturgärning och en filantropisk gåva till alla invånare i Luleå stad så SKÄNKTE MAN MARKEN TILL STADEN med stipulerandet att en ordentlig park skulle anläggas där. Hilding Holmqvist, som är rikare än vilket troll som helst, skulle kunna hjälpa till. Mycket väl.
Den skulle kunna döpas till Norrportenparken. Exempelvis. Eller Hildings park. Eller något annat hedervärt. Luleås befolkning skulle omfatta dem med all möjlig kärlek. Fram till tidens slut.
Det skulle vara en oas; en nödvändig lunga mitt i stan, Luleås Central park, med stolar och bänkar (en till minne av Martin Ljung också!) och plats för sådant som nödvändiga vilostunder i solen, uteserveringar (eller rentav någon året runt-modell också?) och diverse kreativa konstnärliga uttryck och utsmyckningar.
DET SKULLE VARA något som Luleå skulle kunna vara stolt över. I stället för detta oändligt förutsägbara och tröttsamma "hotellgalleriabygge" SOM INGEN JÄVEL ÄR INTRESSERAD AV!
Luleå centrum börjar allt mera se ut som någonting ur Franz Kafkas mest plågsamma mardröm. Men när rullgardinen drogs upp, i och med rivningen av Fritz Olsson-huset, så föddes det faktiskt ett hopp i den här norrländska staden.
Och folk tyckte om vad de fick. De samlades där, alldeles av sig själva. Helt naturligt. (Och inte så där konstruerat som när stadens S-pampar bestämde att en byggnad nere mot Södra hamnen skulle bli Folkets hus med tillnamnet Ripan. Det blev ju inte någon ihållande folkligt förankrad succé direkt).
Om vi tänker efter - så finns det ju redan en och annan affärsgalleria i stan. Shopping, Smedjan, Strand. Ingen av dem fullbokad så att det stör.
Detta skulle alltså Hilding Holmqvist kunna medverka till. För tusan: jag ger bort hela idén till honom och låter kredden härmed tas över av H.H.!
Då skulle han bli en hjälte i Luleå, för evigt, och små barn skulle med vördnad i sina röster blygt viska hans namn.
Alternativet är i stället att han nämns i samma andetag som Aron Marklund. Ett namn likvärdigt med en svordom.
Vill du verkligen det, du Hilding?
KATTÄLSKLINGEN MALIN VILL bara ligga i solen och gona sig och njuta. Läsare som följt hennes filosofiska övningar genom åren i denna kolumn hälsar till henne vareviga dag. Hur hedervärt som helst.
Och hur det än blir så: Äventyret går ju ändå
vidare.