"HELLO DARKNESS, MY old friend - I’ve come to talk with you again".
Enligt min personliga mening är dessa ord; de inledande till Simon and Garfunkels 60-talshit The Sounds of Silence och skrivna av det totala geniet Paul Simon, några av de allra bästa och mest uppriktiga inom hela den moderna musikhistorien.
I översättning blir det, alltså, ungefär så här "Hallå mörker, gamle vän - jag har kommit för att prata med dig igen".
Och det anger ju hela den fortsatt lätt bitterljuva tonen i The Sounds of Silence, som ju för övrigt också kan betecknas som en åtminstone ganska deprimerande låt-titel: hallå, "ljudet av tystnad", va?
Men den är bra. En av de allra mest ihärdiga, ljuvliga och bästa låtar som någonsin har skrivits. Ren magi, helt enkelt - med Paul Simons och Art Garfunkels röster i absolut oklanderlig harmoni och en stämning så tjock att det faktiskt går att ta på den.
Paul Simon är mottagare av årets Polar-pris och han kommer till Stockholm i höst för att skaka hand med kungen och ta emot prischecken på en miljon kronor. Det är inget snack om något annat än att han är en av de värdigaste mottagarna av Polarpriset någonsin.
Nu väntar åtminstone jag på att Willie Nelson och Jerry Lee Lewis äntligen också ska tilldelas priset. Annars är det ju en oändligt orättvis värld.
VAD SÄGER NI förresten om australiensaren Julian Assange, som aldrig tycks sluta upp med sina eviga krumbuktningar för att slippa bli överlämnad till Sverige, från Storbritannien, och äntligen kunna bli förhörd om de våldtäktsanklagelser och sexuella trakasserier som har riktats mot honom?
För det är ju bara det som alltsammans faktiskt ändå handlar om: förhör. Även om den djupt konspirativt lagde Assange själv är övertygad om att han ska bli utlämnad till USA (efter att ha avslöjat mängder av amerikanska militära hemligheter - med hjälp av Wikipedia, på nätet).
För några år sedan var Assange till och med beredd att flytta majoriteten av Wikipedia och även sig själv till Sverige. Nu är han livrädd för att åka hit och tydligen övertygad om att Sverige ska skicka honom vidare till USA, där han ska få endera ett långt fängelsestraff eller - dödsstraff.
Och för närvarande befinner han sig på Ecuadors ambassad i London, eftersom han sökt poitisk asyl i det landet. Lämnar han ambassaden grips han omedelbart av brittisk polis. Som skickar i väg honom till Sverige.
En väldigt virrig historia, som synes. Och virrigast av dem alla verkar ju faktiskt Julian Assange själv vara. Eller?
NU VILL JAG i all enkelhet också mycket gärna få passa på att tipsa om ett bra radioprogram, som sändes i söndags men som ligger kvar ute på SR Play för senare avlyssning.
Det hör hemma inom programserien P 3 Dokumentär, med tillägget Världen och handlade om skolmassakern på Columbine High School, i Colorado, USA, den 20 april 1999, då sistaårs-studenterna Eric Harris och Dylan Klebold kallblodigt avrättade 13 elever (samt dödade sig själva) och sårade 24 stycken.
Två mycket intressanta timmar ägnades åt en så total genomlysning av detta som möjligt och vi fick bland annat lyssna till vittnesbörd av grannar till Harris, som hade hotat att döda deras son tidigare, en vittnespsykolog, en journalist samt flera andra.
Programmet var mycket ambitiöst och väldigt väl värt att lyssna på. Särskilt skrämmande var det att ta del av utdrag ur Klebolds och Harris dagböcker, där i princip hela massakern beskrevs. I förväg. De två pojkarna hade till och med seriösa planer på att kapa ett flygplan, åka till New York och krascha det in i en icke vidare namngiven känd byggnad. Flera år före 9/11.
Och enligt deras ursprungliga plan var det meningen att bomber skulle placeras på olika platser i Columbine-skolan, så att åtskilliga hundra studenter skulle ha dödats. Dessbättre var bomberna så dåligt byggda att de inte fungerade och då övergick pojkarna till att börja skjuta i stället. Med ett nog så förödande resultat.
Till sist tog de livet av sig själva. Som deras kroppar låg kunde polisen konstatera att de hade stått med ansiktena mot varandra. En av dem sköt sig i huvudet. Den andra under hakan och rakt upp i hjärnan. Exit.
KATTEN MALIN LURAR man inte så lätt. Det vet ju jag.
För Äventyret går ju vidare.