I ÅR ÄR det 100 år sedan nationalförfattaren August Strindberg dog.
Det är även 200 år sedan den engelske författaren Charles Dickens föddes.
Och så 100 år sedan den skandalöse snusktext-författaren Johnny Bode föddes. Och till sist är även 2012 året när Jerry Williams fyller 70.
Mycket att celebrera, alltså. Men så vitt känt är tänker exempelvis inte Norrbottensteatern ägna någon uppmärksamhet åt Strindbergsåret. Inga uppsättningar av den gamle bitvargen är aviserade och historiskt sett har ju inte heller Norrbottensteatern, under sin 45-åriga existens, svämmat över av Strindbergspjäser.
Men några minns jag i alla fall. Någon gång på 90-talet tog de tag i Ett drömspel och den ramlade åtminstone inte jag omkull i entusiasmparoxysmer inför. Vilket jag också registrerade i min minst sagt dämpade recension och som i sin tur fick hela den ensemble (och den var stor) som spelade den att unisont ignorera mig, ungefär så länge som spelperioden sträckte sig.
Den gamle fine skådespelaren Alf Nilsson hade hjärtligt roligt åt detta (och åt min recension). Han var en av de få som inte medverkade i Ett drömspel.
Ett antal år senare sattes Dödsdansen upp, med bland andra Lars Lindström i rollen som den ångestridne kaptenen Edgar. Där handlade det om en helt annan sorts scenisk dynamik och kvalitet.
CHARLES DICKENS HAR ju spelats lite här och där i världen, men aldrig (tror jag, är det bäst att tillägga) här.
Nicholas Nickleby har förekommit i berömda mastodontversioner om sju till närmare åtta timmar. Lilla Dorrit likaså, med en ungefärligen motsvarande speltid. Dickens är dock mest känd för sina romaner och de filmer och tv-serier som tillverkats efter dem. Det kunde ju vara lämpligt att under året reprisera några av dem - Bleak House, David Copperfield, Oliver Twist och varför inte också Wolf Mankowitz mycket väl disponerade tv-serie om Dickens, som visades någonstans långt borta på 70-talet en gång?
NÄR DET GÄLLER hundraåringen Johnny Bode (avliden 1983) så var han inte bara en sorglustig snusksångare, utan även ett musikaliskt geni när det handlade om lustspelskupletter och romantiska ballader, som han med stor framgång strösslade omkring sig under främst 30-talet.
Det var under 40-talet han spårade ur helt och började göra exakt vad som helst för pengar. Han åkte till Tyskland och uppträdde för tyska soldater. När han återvände till Sverige så var han iförd nazistuniform.
Han spärrades in på mentalsjukhus och diagnosticerades som psyksjuk. Mindre smickrande epitet som mytoman, gentlemannatjuv och bedragare har även de hängts på honom. Han släpptes så småningom ut igen och fick 1968 ett andra genombrott, med den storsäljande porrskivan Bordellmammans visor, där han själv (under barmhärtig pseudonym) och diverse andra sjöng. Johnny Bode var verkligen en väldigt speciell person och vill man läsa mera om honom och hans mycket brokiga liv kan man leta rätt på Ingmar Norléns 1983 utgivna biografi Jakten på Johnny Bode och göra det. Rekommenderas, som en studie i ett starkt udda och djupt fascinerande människoöde i folkhemmets skuggfyllda marginal.
Till sist då bland denna disparata kvartettkavalkad med, av olika skäl, remarkabla årsmän - Erik Fernström, alias Jerry Williams. I år fyller han 70 och det känns som om han har varit med i hela mitt liv (och för all del: det har han ju också).
Jerka, med det pålitliga Ekentugget, har helt obesvärat hängt med och hållit ställningarna tvärs genom alla rådande trender sedan början av 60-talet. Först med det virtuosa instrumentalbandet The Violents som kompband och hits som Twistin’ Patricia och Darlin’ Nelly Gray. Därefter, mot slutet av decenniet, nytändning med Keep On och så 70-talet med I Can Jive, Git It, med ännu flera hits.
Jerry har också sjungit på svenska, krogshowat, var den som i sin tv-show lanserade retrorockarna The Boppers och skrivit sina memoarer (jag bad honom skriva något på bokens försättsblad och då skrev han "Så här vare’ och så här ere’).
En alltid lika okomplicerad och schysst lirare.
KATTÄLSKLINGEN MALIN FYLLER 11 i år. Hon bär sina år med värdighet.
Och naturligtvis: Äventyret går bara vidare.