HERREGUD I HIMLEN eller faktiskt var som helst: vilket totalt fantastiskt och Levande Livet-spännande levnadsöde som den förre Främlingslegionären Assar Tano från Tornedalen fick uppleva!
Assar Tano, som avled 2004 i en respektingivande ålder av 97 år, kom från Övertorneå och tillbringade sexton år i legionen, från 1929 till 1945.
Sedan återvände han hemåt/norrut, där han drog i gång en mataffär, en taxirörelse och så en klädaffär - Assars, i Övertorneå. Han tjänstgjorde också under flertalet år som hemvärnschef i Övertorneå kommun. En, får man väl med visst fog lov att tro, rejäl förändring jämfört med livet i det som brukar kallas för "världens tuffaste armé".
Om Assar Tano har nu sonen Per-Assar och Ove Rönnbäck sammanställt boken En tornedaling i Främlingslegionen 1929-1945 (Legio-Patria-Nostra), som långt ifrån enbart riktar sig till väderbitet militärhistoriskt intresserade äldre gentlemän, utan definitivt kan sägas ha en bredare målgrupp än så.
Det är för övrigt Assar Tano själv som till allra största delen har gripit till pennan och för ordet här. Dels via hans hans mycket redigt författade krigsdagbok, från åren 1929 - 1934 med koloniala expeditioner för Frankrike i Algeriet och Marocko, samt även från 1940, när legionen sändes till det av tyskarna ockuperade Norge för att strida mot dem. Ett dessvärre ganska misslyckat företag.
Boken är enormt levande skriven (och fotografierna!) och Assar Tanos språk flyter lätt och ledigt som självaste Torneälven.
Jag nämnde veckotidningen Levande Livet inledningsvis. Där förekom ofta just berättelser som den här; Främlingslegionen var populärt och passande stoff i den tidningen, som var fylld av både autentiska och fiktiva äventyrsberättelser samt återkommande fiskehistorier, lite serier, ännu mindre sport + sånt som storviltjakt i Afrika, skådespelaren Errol Flynns färgstarka levnadsminnen och annat i den typiskt robusta och garanterat maskulina och rutiga flanell-skjorta stilen.
LEVANDE LIVET VAR gångbar i skogsarbetarkojor, ungkarlsbaracker och
andra hårda miljöer inom den genren. När sådana glesnade bort och försvann, i begynnelsen av 60-talet, så försvann även Levande Livet och uppgick i FIB-Aktuellt, som så småningom blev en facktidning för praktiserande gynekologer.
Jag minns ju också gamla franska filmer där Främlingslegionärer ofta gestaltades av en ständigt Gaulois-rökande Jean Gabin. Män utan bakgrund och med en cigarettröks disig framtid. Edith Piaf sjöng ärkesmäktande och av Musette-dragspel dominerade romantiska sånger om dem.
Bokens förord avslutar Assar Tano själv så här:
- I inte mindre än 16 år marscherade jag under Trikoloren och att jag nu undrar varför hör inte hit.
Det bara blev så.
JAG HAR OCKSÅ, med behållning, nyss läst Stephen Kings färska samling med noveller långa som smärre romaner, Full Dark, No Stars (Hodder & Stoughton, UK) och speciellt suggestiv-hårt fastnat för A Good Marriage, där hustrun till den man hon varit gift med i fler än 20 år, av en slump upptäcker vad maken sysslar med på sina återkommande affärsresor.
Han är, en mycket skicklig, seriemördare.
Enbart Stephen King kan få till det så här expertdrivet bra. INGEN ska tro något annat.
MEN ÄVEN DEN kompakta och stilfulla historiken om den 50-årsfyllande Stockholms Stadsteater, "Det skall åska och blixtra kring vår teater" Stockholms Stadsteater 1960-2010 av Karin Helander och Leif Zern (Albert Bonniers förlag), är typisk rekommendationsläsning. Och inte enbart för svårt teaterintresserade habitueér heller.
Väldigt kul att läsa om repertoaren från förr. Många fina bilder också. Och texten är inte alls jobbigt docerade eller akademisk. Norrbottensteatern kan obesvärat ha den som manual till sin 50-årsdag, 2017.
MALIN (KATTEN, NI vet) tittar uttryckslöst genom lämpliga fönster ut mot kylan. Skulle ALDRIG falla henne in att fysiskt förekomma i den.
Äventyret fortsätter dock.
Om än för tillfället alldeles för minusgradigt.