Jävla Walle, som inte meddelade Din definitiva avgång, men å andra sidan hade ju våra kontakter glesnat med åren. Senast vi talades vid hade Dina inplantat läkt och Du var mer välordnad i käften än i huvudet för övrigt (Dina ord), hjärtat gjorde sig påmint men lite hjärtproblem ska´ ju en karl tåla kom vi överens om. Vi träffades i Luleå i början av 60-talet när jag fick kinesa hos Dig när jag tjänstgjorde på Kallax några perioder, Du var elektroingenjör med högspänning som specialitet och Vattenfalls högspänningsinstallationer i Norrbotten hade Du koll på. Du var kung på dansgolvet och Dina skor var hartsade för såväl fäste som glid. Du bytte revir till Mellansverige och Eskilstuna där jag också kinesade när jag var på trakten. Du besökte mig och min familj i såväl fritidshuset i Norrland som i hemmet, där Du också hjälpte mig med elinstallationer. Ditt sista avstamp ut i evigheten rörde upp en del minnesspån som gubbarna rörde upp spån på vedbacken när dom ljög om sina eskapader i tjuvjägarskogen, vedbacken på Ditt föräldrahem i Arnemark uppefter Pitälven som jag hade förmånen att gästa. Du Walle var en härlig kompis med stort hjärta och ett glatt flin, Din gard mot det motsatta könet var tät som en boxares men några jabbar slank ju in för att oroa Din ungkarlssjäl. Det tomrum Du nu lämnat fyller vi sakteliga med minnesspånen och tänker på Dig, oftare än kontakterna. För vänner i förskingringen.
