Viktor Ylipää avled vid 96 års ålder den 21 november 2009. Han föddes som nionde barn i en stor familj i byn Liviöjärvi i Pajala församling. Föräldrarna hette Petter och Kristina Ylipää. På den tiden fanns varken landsväg eller elektricitet till byn. Familjen levde som småjordbrukare och levde inte i överflöd men led dock ingen nöd. Redan som 9-åring blev familjen faderlös och tio år senare avled även modern. Tillsammans med syskonen Enok, Hugo och Ester fortsatte Viktor att driva jordbruket. Han bodde kvar i barndomshemmet efter att ha bildat familj. Med livskamraten Hulda Kursunpalo från grannbyn Juhonpieti ingick Viktor äktenskap år 1938. I familjen föddes 13 barn varav två avled vid födseln. Mitt under andra världskriget byggdes ett nytt bostadshus med centralvärme. Det gamla anrika Tornedalshuset revs ner. I februari 1951 inträffade en tragisk händelse då familjens ladugård brann ner till grunden i vilken kor, häst och höns brann inne. Endast en kalv kunde räddas. Detta var en hård prövning men redan under hösten samma år påbörjades bygget av en ny ladugård. Tillsammans med bröderna Enok och Hugo inköptes i slutet av år 1920 ett sågverk, som drevs med dieselmotor. När Liviöjärvi by blev elektrifierat ungefär 1944 investerade bröderna i ett nytt eldrivet sågverk. Arbetet i jordbruket kompletterades under vintrar med skogsarbete. Under många vintersäsonger körde far timmer med häst åt Domänverket. Denna verksamhet minskade dock i omfattning på grund av rationaliseringar i skogsbruket. I februari 1969 påbörjade han ett beredskapsarbete i LKAB i Kiruna vilket halvåret senare ledde till anställning på företaget. Viktor var anställd på LKAB i 6,5 år. I augusti 1975 sade han upp sig från LKAB för att arbeta i byn som snickare och med hemarbeten. Efter mer än 50 års äktenskap avled makan Hulda och Viktor blev änkeman. Vid 63 års ålder kallades Viktor till predikoämbetet som lekmannapredikant att förkunna Guds Ord. I denna uppgift verkade han troget under drygt 20 år tills minnet började svikta. Många är de kyrkor och bönhus i församlingar i Sverige, Norge och Finland till vilka han kallades som förkunnare. Viktor blev hembyn trogen under hela sitt liv. De sista tio åren bodde han i Björkullens äldreboende i Pajala. Där fick han god omvårdnad och avled vid hög ålder, mätt på livet. I tron fick far flytta till det himmelska hemmet och skåda på den uppståndne Herren Jesus, sin Frälsare och försonare.
