Minnesord: Vally Jakobsson

Vår älskade lilla mamma, Vally Alice Jakobsson, har efter ett långt och strävsamt, men kärleksfullt liv lämnat oss barn, barnbarn och barnsbarnsbarn. Vally föddes 1923 i Norrfjärden och växte upp i Holmträsk som äldsta dottern i syskonskara på fyra. Föräldrarna Frida och Anselm Johansson drev där ett litet jordbruk och Vally hjälpte som alla barn till på gården men lämnade så småningom hemmet för att gå på Grans lanthushållsskola i Öjebyn. Efter detta lärde hon upp sig till sömmerska i Piteå. Vally sydde bland annat på Skölds modehus i Luleå, men designade och sydde även kläder till familjen. 1942 träffade Vally sitt livs kärlek, Allan. Paret hänvisades till brevväxling och korta möten under krigsåren och Allans långa rekryt, men 1944 kunde de äntligen förlova sig. Bröllop blev det i november 1945 och paret utökade succesivt familjen de följande åtta åren med barnen Christine, Thomas och Carina. Familjen bodde i Fällträsk och drev ett möbelsnickeri. När tid medgavs åkte Vally skridskor med barnen på träsket eller skidor i skogsbackarna. Efter att snickeriet olycksaligt förstördes i en brand, förverkligades drömmen om stan och flyttlasset gick till Luleå. 1962 påbörjade de byggnationerna av sin drömbostad på Bergnäset. Vally var inte bara delaktig i ritningar och konstruktioner, utan drev också ibland tuffa förhandlingar med byggherrarna. När så krävdes basade hon över bygget och la med lite assistans den noga utvalda golvstenen i trappen. Sådan var hon vår mamma, handlingskraftig och engagerad, och inte rädd för att säga sin mening – samtidigt också lyhörd och mån om vad andra tyckte. Mamma var tack vare detta mod också politiskt aktiv i centerpartiets kvinnoförbund och ställde upp i kommunalvalet under flera år. Hon var även aktiv inom civilförsvaret, hushållningssällskapet och hembygdsföreningen och ledde studiecirklar i sömnad av nationaldräkter. Som 43-åring fick Vally sitt fjärde barn, en liten sladdis eller skrapabulla som hon skämtsamt kallade Susanne. Mamma njöt gärna av båtturer i Luleå och Piteå skärgård och fisketurer i fjällen, med familjen, släkt och vänner. Hon tyckte mycket om sin trädgård, sin mörklila klematis som klättrade uppför väggen, sina rosor och eken hon tagit som skott från stugan på Gotland där hon planterat äppel- och päronträd att glädjas åt. Som mamma satte hon alltid våra behov i första rummet. Hon visade ofta sin kärlek och omsorg genom handling så länge orken fanns och minnet fungerade. Vally bodde de senaste åren i en lägenhet på Bergstadens äldreboende på grund av sin demens. Där trivdes hon bra och fick delta i ett socialt sammanhang på sina egna villkor, väl omhändertagen. Detta var enormt viktigt för oss i familjen och vi kunde njuta av och med vår mor när vi hälsade på henne eller hon kom till oss. Vally och Allan fick tillsammans uppleva sin 65-åriga bröllopsdag innan Vally blev änka. Två år senare, i syrenernas och liljekonvaljernas tid den 12 juni, lämnade vår lilla mamma tid och rum, efter lunch med son och sonson med barn. Hon blev 89 år. Vi unnar henne vilan och är otroligt tacksamma för alla minnen vi har kvar.