Köpmannen Tore Henriksson, Kalix, har avlidit efter en tids sjukdom. Han sörjs närmast av sin hustru Margareta, dottern Sara och sonen Mats med familjer. Tore föddes 1927 i Vikmanholmen i Karlsborgsverken. Ortens unga pojkar sökte sig i regel till de två stora industrier, som fanns på platsen, sågen eller fabriken, när de skulle ta steget in i arbetslivet, så gjorde även Tore, men han valde snart en annan yrkesbana. Han fick sin första anställning i Kalix handelsbolaget, Atle Hedlunds möbelaffär, och sedan följde tio år hos Elektro-Steinvalls. Han upplevde redan då att handel var hans framtid och ganska snart kunde han öppna ett eget företag på Köpmangatan och med sina vunna erfarenheter och klok framsynthet valde han radio och den starkt expanderade tv-branschen. Efterhand märkte Tore att något speciellt hände i samhället. "Centrum" rörde på sig ner mot Strandängarna. Två stora affärskedjor drogs också med mot en ny lokalisering. Institutioner, banker och andra affärer följde med och även Tore skaffade sig möjlighet att lokalisera sin verksamhet till detta nya centrum och uppförde 1984 Henrikssons Radio-TV på Strandgatan. Under sina många år inom radio- och tv-branschen fick han följa den snabba utvecklingen och blev mycket insatt inom branschen och i handel överhuvudtaget och blev därför också anlitad i branschorganisationer på riksplanet till exempel Radiobranschens inköpsorganisation "Rino" 1984 till 1989. Han satt många år i styrelsen för Kalix köpmannaförening, bland annat som ordförande under åren 1989 till 1994. Tore deltog också i samhällets föreningsliv, han tillhörde under många år Lions club, Odd Fellow och Kalix konstbadare, KKB, som träffades varje fredagsmorgon för att simma, tävla och umgås. Han var mycket intresserad av friluftsliv och en inbiten småviltsjägare och hade under lång tid egen hund. Från våra jakter på öarna i Bockö och Näverösunden minns jag bland annat att Tore så fort vi kom iland var noga med att ordna en rejäl brasa och se till att det fanns ved för dagens behov. Han tyckte om att vistas på sjön och gjorde gärna turer från sin stuga i Storöhamn till trevliga platser i vår skärgård. Tore lämnar oss i saknad och stor sorg. Alla hans vänner känner djup tacksamhet för den tid fått uppleva tillsammans med honom.
