Thor Larsson, Brändön, har avlidit 75 år gammal.
Hans närmast sörjande är hustrun Vivi-Anne och döttrarna Ann-Charlotte, Elisabeth och Karin med familjer.
Thor föddes i Brändön som enda barn till Erik och Torborg Larsson. Thor blev Brändön trogen hela sitt liv och var en aktiv deltagare i byns föreningsliv och speciellt i Brändöns IF och byns jaktlag. Det var också i Brändön han hittade sin livskamrat Vivi-Anne, som han gifte sig med 1959, och de fick tillsammans tre döttrar. Att Thor, tillsammans med Vivi-Anne, skulle ta över sina föräldrars jord- och skogsbruk var en självklarhet. På gården fanns också ett litet sågverk och att starta sågen varje vårvinter var för honom en helig traditon. Thor trivdes i skogen och redan i unga år var jakt hans stora intresse.
Vid sidan av jordbruket, skogen och jakt var sport Thors stora intresse, speciellt skidor och skidskytte. En av de verkliga höjdpunkterna för honom var att en söndagseftermiddag få ta på sig skidorna och ge sig ut i ett nypreparerat skidspår i ett bländade vitt snölandskap. I yngre år var Thor en framgångsrik skidåkare och kom att som skidskytt att representera Sverige i militärlandslaget. Höjdpunkten var då hans lag vann guld i Militär-VM i Andermatt, Schweiz, 1957. Under många år var han också en flitig Vasaloppsåkare.
På sommarhalvåret tog förstås jordbruket och höslåttern nästan all hans tid. Men det fanns alltid en lucka att ta båten för att åka ut till Sigfridsön för en kopp kaffe och smörgås med ortens lax. Kyrkstugan och bygdefester i Gammelstad, tillsammans med goda vänner, var också en annan högt prioriterad sommaraktivitet.
Thors pappa Erik var en hemvändande Amerikautvandrare och Eriks berättelser från sina äventyr i USA och Alaska gjorde Thor till en beundrare av det stora landet i väster. År 1991 gjorde Thor sitt livs resa genom att gå i sin fars fotspår och besöka de platser som Erik berättat om. Han fick då också träffa några av Eriks åldrande vänner i USA.
Thor hade som framgår många järn i elden och var ständigt upptagen med olika sysslor. Han var också en stor sällskapsmänniska som alltid var nyfiken på andra människor och inte rädd att ta nya kontakter. Även om mörka regnmoln hängde över skörden, hade han alltid tid att stanna upp för en liten pratstund eller för en god historia.
Thor drabbades i slutet av 1980-talet av Parkinsons sjukdom som över åren gjorde honom alltmer handikappad, vilket alltid är mycket svårt för en fysiskt aktiv person. Då han nu efter en lång tids sjukdom har fått somna in, lämnar han oss med stor sorg och saknad.