Sture avled på kvällen den 31 oktober i hemmet och i famnen på sin livskamrat efter en kort tids sjukdom. Sture växte upp på Hermelinsgatan i Luleå tillsammans med sin lillebror Kurt, sin mamma Valborg och pappa Valdemar. Efter några år som elektriker påbörjade Sture studier vid Luleå tekniska skola, vilken avslutades med examen till ingenjör 1968.
Under hans yrkesverksamma liv arbetade han en kort sejour i Stockholm men återvände till Luleå året därpå. Anställning följde hos Lövgrens elektriska följt av Siemens, Asea, ABB och slutligen YIT med yrkesrollen kalkylator.
1965 träffade han sin blivande fru och livskamrat Barbro på ”Blackis” och de gifte sig 1970. Året efter föddes Johan och senare Anna. Till hans stora glädje fick han senare i livet fyra barnbarn som låg honom mycket varmt om hjärtat.
1976 påbörjades bygget av sommarstugan i Mjöfjärden, en plats till vilken han alltid hade bråttom att komma hem till. 2003 blev Mjöfjärden Stures och Barbros permanenta hem. En av de naturligaste miljöerna när man tänker på Sture är kopplingen till havet där han alltid trivdes, i båtar och fartyg av olika konstellationer tillsammans med familjen, släkt och vänner.
Då skärgården ligger tätt inpå hemmet i Mjöfjärden, har många timmar tillbringats där både under vintern men framförallt sommartid. Många abborrar har fångats, rensats och rökts till allas vår glädje och uppskattning. Han förde noga kalender och statistik över fiskefångsten. Sture trivdes med att ha sin familj, släkt och vänner omkring sig och var inte sen att engagera sig där han kunde göra skillnad och känna gemenskap oavsett om det var kring hemmet eller kring sina barns och barnbarns intressen. Tillsammans med sina vänner i Mjöfjärden tillhörde han ”små fåglarnas vänner”, vilket gräsmattan utanför köksfönstret vittnade om med sina högar av skal från solrosfrön efter vinterns utfordring.
Sture var till sin läggning en mycket ödmjuk, generös och social person som hade lätt att knyta kontakter. Hans lättsamma personlighet och stora humor var en av hans största egenskaper, och han kunde trots sin sjukdom ändå hitta tillfällen till skämt och bus med sina barnbarn och vänner.
Under åren fick många ta del av hans kunskaper om Luleå som stad, där ofta varje byggnad kunde förknippas med personer och händelser från förr och nu. Sture var noga med att hålla en aktiv kontakt med släkt och vänner och lade stor vikt vid att upprätthålla kontakten med alla. Han förde även noga kalender över olika händelser, födelsedagar, väder och vind till gagn för många och en naturlig del i det vardagliga samtalet.
Att inför grannskapet vråla som ”Hulken” när den gick på tv, vid festligheter sjunga ”I den säng, i den säng ...”, dina bristande latinska uttryck, den alltid tillgängliga skålen med nötter, din rökta abborre, din värme, kärlek och humor kommer alltid att finnas i våra minnen.
Vi saknar dig Sture och tomheten är stor.