Vår älskade, Signe Sofia Kempainen, född Tiger, har avlidit efter en kort tids sjukdom.
Signe föddes och växte upp i ”polcirkelbyn” Juoksengi som nummer två i en syskonskara om sju.
Signe träffade vår far, Heino Kempainen, i tidig skolålder. Heino som föddes i en grannby i Finland, på andra sidan Torneälven, hade kommit över till Sverige med sin mor i mitten av 1930-talet. Signe och Heino gifte sig i maj 1951 och födde sitt första barn, Bo, i augusti samma år. Under åren som kom fick de tillsammans ytterligare fyra barn Roger, Krister, Lena och Karin.
I samband med att Roger föddes 1953, flyttade familjen till Luleå där Heino hade fått arbete vid Statens järnvägar (SJ). Familjen växte upp i det då nyetablerade bostadsområdet, Örnnäset, i östra kanten av Luleå.
Fram till i slutet av 1960-talet var Signe, precis som de flesta av hennes väninnor, hemma med barnen. När den yngsta dottern Karin började skolan passade Signe på att vidareutbilda sig. Hon varvade arbete i och utanför hemmet med studier. Signe arbetade framgångsrikt från tidigt 1970-tal och var dessutom fackligt väldigt aktiv intill sin ålderspension.
Efter att både Signe och Heino gått i pension bodde de en stor del av året i sitt smultronställe, sommarstugan i Alhamn. Där ägnade de sin gemsamma tillvaro till ett mycket aktivt friluftsliv i skog och mark tillsammans med sina vänner. De nyttjade också sin gemensamma tid till att ytterligare fördjupa sitt stora engagemang för familjen genom att aktivt följa och stödja barn och barnbarn i deras vardag och utveckling.
Signes intressen, vid sidan av familjen och arbetet, handlade mycket om naturen där svamp- och bärplockning var favoritsysselsättningen. Kraften och friheten, naturaliserat genom kontrasterna fjäll och hav och sammanbundet av det öppna landskapet, var Signes livselixir. Hon var också mycket intresserad av samhällsfrågor och sport samt läste mycket och gärna.
Signe var en intelligent, engagerad och stark kvinna. Hon var familjens samlande kraft. Vi barn har ofta funderat på vad hon skulle kunnat göra för sig själv och sina medsystrar om hon varit född i en annan tid.
När äldste sonen Bo gick bort 2007 var det Signe som samlade familjen. Trots den smärta som alla kände visade hon vägen genom sin sorg men också genom hennes självklara vilja att leva vidare.
Signe, vi kommer att minnas dig som en varm och omtänksam, engagerad och kärleksfull kvinna, maka, mor, farmor och mormor. Vi älskar dig till vårt egna slut! Vila i frid!