Min älskade make, vår pappa, svärfar och morfar Rune Bergström somnade stilla in onsdagen den 13 januari efter en längre tids svår sjukdom. Han blev 70 år gammal. Rune var yngste son till Elof och Dagmar Bergström och föddes i Finnstan i Malmberget 4 maj 1939, där han växte upp med sina två äldre syskon, Ingegerd och Ture. Rune utbildade sig först till folkskollärare i Luleå 1962-1964. Han fick sin första tjänst i Renström och arbetade därefter ytterligare ett år i Jörn innan han började sin utbildning till ämneslärare i Umeå 1966. Samma år gifte han sig med Lisen som han först träffat på EFS i Luleå. En tid efter examen 1967 flyttade Rune och Lisen till Hässjestigen i Gammelstad där de trivdes mycket bra och blev kvar till 2005 då de flyttade till Skellefteå. De för honom mycket kära döttrarna Ulrica och Åsa föddes 1968 respektive 1971. Under tiden i Gammelstad tjänstgjorde han i drygt 30 år som ämneslärare i biologi och kemi på Stadsöskolan med goda kollegor. Han var även fackligt aktiv under 20 år inom Lärarnas riksförbund. Hans stora intresse för biologi och kemi genomsyrade hela livet, med vardagskemi, fågelskådning samt skogsexkursioner med blommor, bär och svamp då familj och vänner uppskattat fick lära sig om naturens alla mysterier; en lav är inte en mossa, en spindel inte en insekt. Rune var en allmänbildad man som följde nyhetsutsändningarna varje dag, ända till slutet. Förutom biologi och kemi var han också intresserad av färg och form, historia, geografi med mera. Han tog reda på fakta och var handlingskraftig. Det satt inte åt när något behövde göras. Ett stort allmänt idrottsintresse bänkade honom ofta med entusiasm framför TV:n tillsammans med döttrarna. Hobbysnickeri var en stor passion i livet där han fick utlopp för sin kreativa sida som i ungdomen tog sig "bildligt" uttryck. Han fick tyvärr lägga verktygen på hyllan i förtid på grund av sjukdom. Dessa sjukdomar ledde också till förtidspension 1998. Sång och musik var en mycket stor del av Runes liv, både i vardagslivet och i den varma körgemenskapen inom EFS. Med start i Bolidenkören och en mycket uppskattad och givande Amerikaresa 1966 med livslånga vänner, via Luleåkören, avslutade han en för honom mycket uppskattad tid i Skellefteåkören. Under 1980-talet utvecklade Rune sitt brinnande intresse för sina rötter och ägnade sig intensivt åt släktforskning, till mångas glädje. Stugan på Södra Svedjan gav en fantastisk tillvaro under många, långa somrar med både arbete och vila med familj, släkt och i goda vänners sällskap. Som pensionär såg han med glädje och tacksamhet tillbaka på den givande gemenskapen med elever och arbetskamrater under de många arbetsåren. Under denna tid fick han också njuta av livets efterrätt, de kära barnbarnen. Carolina föddes 1996 och hennes lillebror Niklas 2000. Sin sista tid visade Rune stor inre styrka och trygghet, dels i att han genom sina biologikunskaper visste vad som hände kroppen men främst för att han hade sin kristna tro och en förvissning om att få komma hem till Gud.
