1967 föddes en liten grabb i norra England. Han skulle växa upp på Basil Road i West Dereham och bli känd som den busige, nyfikne och påhittiga grabben i området. Som talangfull ung gitarrist övade han många timmar hemma i pojkrummet i det gamla stenhuset på Norfolks landsida, och fanns tid över körde han gärna sin Harley Davidson eller skruvade i sin Triumph.
I Piteå träffade Rob Helena, och ljuv musik uppstod direkt. Robin flyttade till Piteå, och lyckan var stor när lilla "Micro" Deni kom till världen 1994. 1997 föddes lillasyster Astrid, och lyckan var fullständig. Flickorna var hans liv, hans glädje, hans stolthet. I timmar kunde han sitta och leka med dem på golvet eller bara ligga och titta på dem när de sov.
Allt eftersom åren gick och lilla tultorna började gå och leka med andra vaktade han dem som en hök och vi har alla lett åt hans charmiga beskyddarinstinkter. Vid millennieskiftet valde Rob och Helena att gå skilda vägar som äkta par, men behöll ständigt sin trofasta vänskap genom åren.
2001 kom kärleken igen in i hans liv med dunder och brak, när han mötte vackra Bine på en spelning i Tyskland.
De två var som gjorda för varandra och familjen hemma i Piteå utökades snart med Sabine och afghanflickan Rica. Ingen som besökte deras kärleksfulla och varma hem kunde ta miste på Rob och Bines outsinliga kärlek till varandra, och i Las Vegas 2006 blev de man och hustru.
Vid sidan av döttrarna var musiken hans liv. Han var gitarrist i bandet The Go Getters och spelningarna med bandet var en stor och viktig del i hans vardag. Bandmedlemmarna Peter och Tommy ses som bröder och är i dag en viktig del av familjen.
Den 14 juni hände det som skulle förändra allas våra liv, det som inte fick hända. På premiärturen med den nyinköpta motorcykeln och som han själv uttryckte det "My latest love" krockade han och Deni med en bil på Havsbadsvägen, på väg hem där lillasyster Astrid och Bine väntade med middagen. Döden var ögonblicklig och Deni fördes svårt skadad till Umeå.
Robin var för oss livet, tryggheten, glädjen och inspirationen till att ständigt bli bättre människor. Hans godhet visste inga gränser. Han fanns alltid där för alla som behövde honom och han suckade aldrig när han fick rycka ut och "fixa", hans ständiga mening var "No probs!"
Som pappa var han mer en god vän och vägledare än en sträng far. Med glädje och iver delade han flickornas intresse för Harry Potter, pilbågskytte, chips, Shrek, Robin Hood, och fanns alltid där vid deras sida. Kärleken till musiken delade de och timmarna är många med gitarr och sång på altanen ute på Klubben.
Vi log alla åt vår älskade Rob när han på småtimmarna började samla tallbarr för att göra te över brasan, han var minsann inte bara rockabillymusiker, utan en liten samegubbe mitt i allt.
Varje person som mött Rob har sin egen historia att berätta, han gick ingen obemärkt förbi. Hans leende, hans värme, hans charm. Hans godhet, hans hjärta, hans själ.
Hans pojkaktighet, hans smidighet, hans styrka. Hans flexibilitet, hans tålmodighet, hans vilja att hjälpa. Hans beskyddande över sina flickor, sin familj och över sina vänner visste inga gränser. Det är därför. Det är därför det är så svårt, att låta honom gå.