Kerstin Sundqvist, Luleå, har avlidit i en ålder av 89 år.
Närmast anhöriga är broder och svägerska samt fyra brorsbarn med familjer.
Kerstin var dotter till
Betty och Albin Sundqvist.
Hon växte upp i Luleå och bodde tillsammans med sina föräldrar och en yngre broder i Bergströmska gården, Luleå stads äldsta hus.
Efter avslutade studier på Flickskolan i Luleå och Påhlmans handelsinstitut i Stockholm började Kerstin arbeta i familjeföretaget AB Matt-Sundqvist under sin fars ledning.
Efter hans bortgång år 1954 fortsatte hon att driva företaget framgångsrikt och med stor omsorg om sin personal. Hon var nitisk och bestämd men hade också förmågan att lyssna och ta till sig andras synpunkter.
I slutet av 1970-talet sålde Kerstin företaget och fastigheten och flyttade till en villa i Gammelstad med utsikt över vattnet. Något hon drömt om i många år. Där kunde hon njuta av närheten till naturen och trädgårdssysslor i liten skala.
I mitten av 1990-talet flyttade Kerstin tillbaka till Luleå.
Bland Kerstins många intressen hade politiken, kulturen och hembygden sin givna plats.
Pappa Albin var aktiv högerman och Kerstin gick i hans fotspår. Hon var i 18 år en engagerad ordförande i Moderata samlingspartiets länskvinnoförbund i Norrbotten.
Efter sin yrkesverksamma tid började Kerstin ivrigt och med stor glädje att studera vid Umeå universitet. Där läste hon bland annat konsthistoria och kom särskilt att fördjupa sig i kyrkokonsten.
Inom detta område blev hon en efterfrågad föredragshållare, som på sitt enkla och personliga sätt fängslade åhörarna.
Uppskattat var det också, när Kerstin berättade om sin egen barndom i Bergströmska gården och livet i den intilliggande Rödlundska gården, som Luleå hembygdsförening disponerar i dag.
En period var Kerstin guide på friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad. Hon värdesatte alla möten med människor och fann stor glädje i att få berätta om sin hembygd och dess historia.
Den nya tekniken tog Kerstin snabbt till sig. Den första tv-apparaten kom tidigt i huset liksom dator och internetuppkoppling. Hon såg dessa som viktiga redskap i sitt forskande och skrivande. Kerstin kom att publiceras i både tidningar och böcker.
Kerstin var vänfast och mån om andra. Hela livet hade hon kontakt med skolkamrater och ungdomsvänner. Hon tyckte om att umgås med människor i alla åldrar och inte minst ungdomar, som hon uppmanade att resa, uppleva och möta andra kulturer.
Kerstin var en färgstark och godhjärtad kvinna, engagerad och aktiv hela livet. Hennes omtanke och generositet gentemot oss i familjen kände inga gränser. Hon var en trygghet och en viktig person i vår familj.
Saknaden och sorgen efter Kerstin är stor. Men alla gemensamma upplevelser och inte minst dråpliga situationer, som vi tillsammans under åren skrattat åt med stor värme, kommer alltid att finnas med oss.