Närmast anhöriga är dottern Yvonne med familj, dottern Annika, dottern Marianne med familj och sonen Mikael med familj.
Pappa föddes i Malmberget som yngste sonen i en barnaskara om tio syskon, och minnena från det strävsamma liv hans familj levde där fanns alltid kvar hos honom. Han slutade aldrig sakna sina bröder och systrar, och kanske var det detta som formade hans vilja att alltid möta människor med vänlighet och respekt.
Hans läshuvud märktes snart, och tack vare sin lärare fick han studera vidare. Som färdig ingenjör kom han att arbeta den mesta tiden på ABB, där han stortrivdes. Han mötte vår mor Vivi-Ann i Ludvika, och de kom att sätta bo i Skellefteå, Umeå och i Djupsjö, där de renoverade sin gård.
Efter pensionen ägnades mycket tid till sommarstugorna i Haravikslandet och i Djupsjö.
Pappa fick in i det sista behålla sitt skarpa intellekt, sin stora humor, samt sin underbara och generösa personlighet. Saknaden är enorm.
Pappa var en viddernas man, stor och fri i kropp och själ. Han gjorde intryck på alla han mötte, då hans innerliga utstrålning visade omfattningen av hans varma hjärta.
Ständig omtanke om andra var hans ledstjärna. Vi som haft förmånen att ha träffat honom har många minnen av honom. Vi minns honom som den kraftkarl han var, ständigt snickrande på något, i bastun med sina goda, högt älskade vänner, avsmakande en god whisky och cigarr, lösande sina korsord, lagande sina goda festmåltider och kanske framförallt hans underbara, bullrande skratt och glimten i ögat.
Vi minns hans sätt att säga välkommen när man hälsade på, hälsningsfrasen inleddes alltid med hans härliga skratt, och att det alltid var framdukat något gott att äta. Björnkramarna i hans varma famn. Pappa tog sig alltid tid till att lyssna på sina medmänniskor, och hade alltid ett gott råd och tröst till hands.
När vi tänker på pappa ser vi honom vandrande i fjällen med övernaturligt tung ryggsäck, diskuterande konst, historia, musik och vetenskap.
Dessa minnen ska hålla honom levande för oss, och för att hedra honom ska vi fortsätta leva i hans anda, med godhet, omtanke om andra, samt med en inte oansenlig portion humor.
Vila i frid älskade pappa och tack för allt.
Vi glömmer dig aldrig.