Ivar Eliasson, Boden, har den 4 juli efter en kort tids sjukdom lämnat oss. Ivar var en älskade make, pappa, farfar, morfar, gammelmorfar, bror och svärfar.
”Frans Ivar från Närvä”, så valde han att kalla sin första bok, där han med värme berättade om sin uppväxt i byn Mertajärvi och sin resa genom livet tillsammans med hustrun Helena. Han växte upp i en stor syskonskara i byn som också kallas Närvä. Efter att ha kartlagt byns historia genom forskning, intervjuer och egna minnen skrev han boken ”Minnesvandring i Närvä by”.
Han träffade sin hustru Helena i Karesuando och de gifte sig på midsommar 1953 och flyttade sedan till Boden där han utbildade sig inom det militära. Han tjänstgjorde först som sjukvårdare vid I 19 och 1958 flyttade han över till Signalregementet, S3 där han arbetade i en rad olika befattningar fram till pensionen 1991.
Tillsammans med hustrun Helena fostrade han fem barn i Boden.
Ivar ville alltid lära sig nya saker inte minst inom IT-området och han inspirerade barnen till ett livslångt lärande. Han engagerade sig med stor energi i verksamheter som stöttade barn och ungdom, bland annat Vittjärvs IK:s bingosektion.
Inom kyrkan verkade han en tid som gudstjänstvärd på Matteuskyrkan. Senare blev han med i Överluleå församlings kyrkofullmäktige och tillika kyrkoråd.
Han var under några år ordförande för SPRF Boden och samtidigt ledamot i SPRF:s förbundsstyrelse. Han deltog i Bodenpensionärernas lokalradiosändningar och skapade och genomförde flera revyer.
Erfarenheterna från pensionärsarbetet där han ofta kom i kontakt med människor som förlorat sin livspartner och blivit ensamma inspirerade honom till att skriva boken ”Kärlek på äldre dagar”. Boken handlar om hur man kan hitta glädje och kamratskap även efter en sådan livskris.
Likaväl som han tyckte om att plocka hjortron, jaga älg eller hålla landskapet öppet runt sommarstugan i Karesuando uppskattade han på vardagarna vilan och gudstjänsten på söndagarna. Hans tro gav honom och de som stod honom nära glädje, trygghet och styrka i livet.
Ivar var en människa i vars sällskap man kände sig uppskattad och vågade vara sig själv. Han var en god lyssnare och gav goda råd när det som bäst behövdes.
Som medmänniska gjorde han livet lättare för många människor i olika livssituationer inte minst genom att han fanns till hands när stöd som bäst behövdes.
Ivar fick under sin sista tid i livet vara nära sin hustru, sina barn och barnbarn som vakade och bad för hans tillfrisknande.