Minnesord: Iréne Vendela Erkstam
Som 15-åring förlorade Iréne sin mamma helt oväntat. Iréne fick, i egenskap av äldsta hemmavarande dotter, hjälpa sin pappa med att ta hand om småsyskon och allt som fanns att göra i ett hem på tidigt 1940-tal.
Iréne drabbades som 18-åring av den fruktade sjukdomen TBC och behandlades under långa perioder på Sandträsk sanatorium. Hon klarade sjukdomen och kunde fortsätta sitt liv. 1947 gifte hon sig med Frans och tillsammans fick de åtta barn. Hem och familj var alltid Irénes viktigaste uppgift i livet. Iréne tillhörde den laestadianska tron och uppfostrade sina barn i en öppen och vidsynt kristen anda.
På olika sätt bidrog Iréne till familjens ekonomi vid sidan om att ta hand om
barnen och hemmet. Åtskilliga lovikkavantar stickades under sena kväller och nätter då barnen sov. Dessa såldes sedan för att ge lite tillskott i hushållskassan. Skolstädning under loven var en annan inkomstkälla. Långt innan pigdebattens tid städade Iréne hem åt dem som inte hann med det själva. När yngsta barnet började skolan startade Irénes yrkesbana på Kiruna sjukhus. Där arbetade hon på IVA under 20-talet år, fram till pensionen.
Iréne drabbades inte endast av sorgen att förlora en älskad mamma. Under sitt liv förlorade hon också tre barn. När sonen Åke avled i leukemi började en dittills kärnfrisk mammas hälsa att vackla. Några år efter Åkes död blev Frans allt svagare och Iréne fanns vid hans sida fram till hans död. När äldsta sonen Ingemar ett par år efter Frans död avled i cancer var vi många som tyckte att det nu måste det räcka med prövningar för Iréne. Men det räckte inte. Efter ytterligare ett par år dog dottern Kerstin hastigt och oväntat. Det som ändå var till någon tröst för Iréne var hennes tro att en gång återförenas med dem som hon förlorat på jorden.
Trots många hårda törnar i livet var Iréne känd som en glad och humoristisk medmänniska. Att ständigt vara i gång med någon form av handarbete var självklart för Iréne. Många verk, tillverkade av henne, är nu utspridda världen över.
Sitt sista år bodde Iréne på Rosengården eftersom hon fick svårt att klara sig själv i huset på Ringvägen. Men sitt goda humör fick hon behålla. Hon blev glad när folk kom och hälsade på och hon skrattade gott när barn lekte omkring henne.
En älskad mamma har nu själv fått somna in lugnt och vackert på midsommar-
aftonskväll, med sina två döttrar vid sin sida. Irénes glada skratt och kluriga humor har för alltid tystnat. Hennes böner och ord står vakt omkring oss barn, som minne av all den kärlek vi har fått.
Så jobbar vi med nyheter