Inga Dines har efter en lång sjukdomstid lämnat oss vid 82 års ålder. Inga föddes i Alvik, Nederluleå, och växte upp i grannbyn Långnäs. Hennes föräldrar var Hildur och Oskar Johansson. Efter folkskolan genomgick Inga en tvåårig utbildning vid folkhögskolan i Mellansel. Hennes intresse för barn ledde till att hon utbildade sig till barnsköterska och som sådan hade hon anställning under ett par år i Stockholm. Men Inga ville vidare och med en treårig utbildning genom Svenska socialvårdsförbundet blev hon socialpedagog. Efter utbildningen fick hon en tjänst som biträdande föreståndare vid barnhemmet i Kalix. I Kalix träffade Inga sin blivande make Kjell med vilken hon bildade familj. Björn och Per kom till världen och efter Pers födelse slutade Inga sin anställning och blev hemmafru. När Inga efter att ha varit hemma i tio år så smått började söka sig ut på arbetsmarknaden igen fick maken förflyttning till Boden. Nu visade Inga sin kapacitet och på kort tid hade hon skaffat både bostad åt familjen och jobb till sig själv och i juni 1969 gick flyttlasset till Boden. Inga hade sökt en tjänst som förskollärare och kom att arbeta inom detta yrke fram till sin pension. Efter några år i Boden byggde familjen en villa på Erikslund. Inga gjorde villan till ett trivsamt boende och gick med liv och lust in för villaboendet. Under Kalixtiden skaffade man ett fritidshus och detta blev familjens paradis med bad och båtliv och allt vad fritiden tillhör. Med segelbåten blev det både skärgårdsturer och långturer till Höga Kusten ett flertal gånger. Inga tyckte om att resa och många länder besöktes. Några resor gick till USA och Kina. Inga var en spänstig person och hon höll alltid på med motionsgymnastik och cykeln var för henne ett fint fortskaffningsmedel. Under vintern var det skidorna som gällde och där lyckades aldrig maken, som i och för sig är skåning, att åka ifrån henne. 1976 drabbades familjen svårt när Björn omkom och det dröjde länge innan man någorlunda hämtat sig. Men så kom den tid då den friska och starka Inga mötte de grymma motståndare som obarmhärtigt bröt ner henne och till slut tog hennes liv. Under sina sista två år bodde Inga på Erikslunden som blev "hemma" för henne. Där fick hon också mycket god omvårdnad och hon tyckte att det var ett tryggt och bekvämt boende.
