Vår älskade far, Heino Kempainen, har avlidit vid en ålder av 83 år. Den livslåga som trots hans demens fortfarande brann släcktes då hans fru och vår mor Signe gick bort i slutet av april i år.
Heino föddes 1931 i byn Mäntyvaara, på den finska sidan, vid Torneälvens strand. I mitten av 1930-talet kom han tillsammans med sin mor, Lempi, över till byn Juoksengi på den svenska sidan. Lempi gifte sig med änkemannen August Keisu. Heino fick på det sättet direkt två ”syskon” i Augusts två barn Edith och Erik. Med tiden fick August och Lempi ytterligare nio barn.
Redan i ”småskolan” träffade Heino vår blivande mor Signe Thiger. De gifte sig i maj 1951 och födde sitt första barn, Bo, i augusti samma år. Under åren som kom fick de tillsammans ytterligare fyra barn Roger, Krister, Lena och Karin. I samband med att Roger föddes 1953, flyttade familjen till Luleå där Heino hade fått arbete vid Statens järnvägar (SJ). Familjen växte upp i det då nyetablerade bostadsområdet, Örnnäset, i östra delen av Luleå.
Heino var för sin tid en ”modern” make och far. Han deltog aktivt i hushållsarbetet och tog ett stort ansvar för barnens fostran och fritidsintressen. Oräkneliga är de gånger han skjutsat och hämtat, vallat våra skidor, skottat isbanor, suttit på läktaren mm. Han tog oss ut i skogen, på havet, på fjället och lärde oss att respektera, uppskatta och njuta av naturen.
Heinos fritidsintressen var starkt kopplade till naturen, fiske och idrott. Han var fysiskt stark och höll sig väl i form inte minst genom längdskidåkning och löpning.
Efter att både Heino och Signe gått i pension bodde de vår, sommar och höst i deras smultronställe, stugan i Alhamn, där de levde ett aktivt friluftsliv i skog och mark tillsammans med sina vänner. De använde också sin gemensamma tid till att ytterligare fördjupa sitt stora engagemang för familjen genom att aktivt följa och stödja barn och barnbarn i deras vardag och utveckling.
När äldste sonen Bo gick bort 2007 tappade Heino en del av sin drivkraft. Under de senaste åren blev Heino dement men med Signes kärlek och stöd kunde han bo hemma fram till i januari i år. Sedan följde en period med avlastnings- och korttidsboende i väntan på en lägenhet på ett äldreboende. I början av juni fick han en lägenhet på äldreboendet Storstigen/Vildrosen där vi sett fram emot att få rå om honom ytterligare några år.
Vi vill tacka personalen på Sundsgården/Fyren och på Storstigen/Vildrosen för den fina omvårdnad ni gett Heino och för det fina bemötande som vi fått.
Henke, vi kommer att minnas dig som en stark, omtänksam och kärleksfull make, far, farfar, morfar och svärfar. Vi älskar dig till vårt egna slut! Vila i frid!