Gösta föddes 1924 i sitt föräldrahem på Brödlösudden i Lombäcken. Liksom sin äldre bror blev han som nyfödd vägd i ett bessman. Några år senare fick han även en syster. Sedan barnsben har han jobbat i jordbruket på gården, som han senare övertog efter sin far, och han fortsatte jobba kvar i många år även efter att sonen tagit över.
Sin Britta träffade han efter krigsslutet då hon arbetade i byn bredvid. Några år senare var de ett par och de vigdes 1952 i bersån på Brödlösudden. De fick tre barn och senare tio barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Under sitt yrkesliv fick han uppleva hur jord- och skogsbruket förändrades och utvecklades. Allt ifrån hästväg till staden, avsaknad av el, telefon, rinnande vatten och avlopp till datautfordring av korna och mobiltelefon.
Gösta var vetgirig och hängde ivrigt på den tekniska utvecklingen. Videokameran, som han var tidig med att införskaffa, hanterade han enkelt och gärna. Vid 76 års ålder lärde han sig engelska för att kunna kommunicera med amerikafrämmandet och därefter gick han en datakurs för att hålla hjärnan i trim.
Han var uthållig och arbetssam och gav inte upp så lätt, att han senare behövde använda rollator hindrade honom inte att gå till skogs – han lade helt enkelt bara motorsågen på rollatorn istället. Gösta gick aldrig på gym eller ägnade sig åt någon form av träning. Han höll sig till skogshuggardieten som bestod av energirik föda, vilken skiljde sig nämnvärt från dagens kostråd. Likväl behöll han sin uthålliga starka kropp och stiliga mannekängfigur in i det sista. Vi barn fick också tidigt lära oss att arbeta med kroppen och om vi inte uppskattade det då så har vi gjort det många gånger senare i livet. Men vi lyckades aldrig överträffa vår far. Han var långt över sjuttio då han åkte ifrån oss i skidspåret och sprang ifrån oss på hjortronmyren. Det hårda arbetet på gården höll hans kropp i trim och det mesta av arbetet utfördes för hand. Den första traktorn införskaffades på femtiotalet, dessförinnan så var det hästen som var arbetsredskap och transportmedel.
Några fritidsproblem hade han aldrig, det fanns alltid sysslor på gården. Han var också en starkt engagerad föreningsmänniska och satt i många styrelser.
Gösta var dessutom intresserad av att resa och när han fyllde 50 överraskade han vår mor med en resa till Gran Canaria och det blev många fler resor efter det.
Vi som kände Gösta minns honom som en försynt människa som inte ville vara till besvär eller göra sig ovän med någon. Men hans försynthet inverkade inte på hans förmåga att uttycka sig. Han hade talets gåva och kunde med humor och inlevelse berätta många historier som vi som minns kan föra vidare. I stora sällskap var han fåordig men då han yttrade sig var han rapp och humoristisk och han hade inga problem med att hålla oförberedda tal utan manuskript.
Vår far drabbades av Parkinsons sjukdom och de sista åren tillbringade han på Erikslundens äldreboende där han fick god omvårdnad. Vi fick allt svårare att kommunicera med honom men han behöll sitt goda humör in i det sista och han skämtade ofta med oss då vi besökte honom.
Han somnade stilla in en vacker junidag mellan hägg och syren i en ålder av 90 år. En älskad make, far, farfar, morfar och gammelmorfar har lämnat oss och vi är så tacksamma över att ha haft dig.