Erik Olofsson, Svartbyn, Boden, har avlidit i en ålder av 91 år. Han blev sin fädernegård trogen hela livet. Han miste sin far i spanska sjukan när han bara var två år och lillebror Göte föddes en månad senare, så det var inte lätt för familjen då. Erik och hans storebror Helge fick fort börja hjälpa till i jordbruket med alla sysslor de orkade med. Tidigt började intresset för föreningsliv med bland annat IOGT-logen som ungdomsledare. Sedan var han ordförande i Svartbylogen Ledstjärnan och sedan Tempelriddarbröderna som han troget var med i ända till slutet. Orientering blev också hans intresse. Han både tävlade och var banläggare och så småninom ledde det till medlemskap i SSK, Skogskarlarnas klubb där han inte gärna missade ett möte. Otaliga var de studiecirklar som han ledde genom åren. Hembygden var ett stort intresse som resulterade i Svartbyboken tillsammans med byborna Harry, Hjalmar och Valdemar Berggren, Torsten Johansson och Arne Isaksson. Politiskt började han inom SLU ungdomsorganisation i centern där han var ordförande en tid, sedan blev det centerpartiet där han var verksam på lokal och distriktsplanet, Likaså i kommunfullmäktige redan på Överluleå kommuns tid och sedan efter sammanslagningen med Bodens kommun med många uppdrag i styrelser och nämnder i över 20 år. Han var även landstingspolitiker i åtta år och hade många uppdrag även där. Han var även verksam inom föreningsrörelsen inom jordbruket. Jordbruket övertog han av bröderna 1951 när han gifte sig med Agda Andersson från samma by och fick tre barn, Bengt, Berit och Leif. Jordbruket skötte de med framgång. De byggde ny ladugård och uthus med modern utrustning, tills Bodens kommun behövde utvidga med villor och verkstäder så att jordbruket blev uppköpt. Då började han hos Kalle Vikström som drev potatisodling och sålde i stor skala. Så småningom när äldsta sonen Bengt också blev intresserad köpte de en jordbruksfastighet i Rasmyran där de drev potatisodling med export söderut och till utlandet, bland annat Brasilien. Bengt flyttade till Rasmyran 1979 med sin Ingrid. Erik fortsatte att fara dit varje dag där de utvecklade odlingen ytterligare. När yngsta sonen Leif hade gått Grans naturbruksskola utökades det med en jordbruksfastighet på Kusön dit Leif och Lena flyttade så småninom. Erik slutade aldrig intressera sig för potatisodlingen och jordbruket och var också ofta och hjälpte till med dottern Berit och Jans fårfarm i Överäng. För tre år sedan när synen blev sämre så att han inte kunde köra bil, blev det färre besök. Han följde med intresse våra nio barnbarn och deras uppväxt och utbildningar. Vi alla minns honom som en kraftfull och rakryggad person och en handlingens man som alltid ställde upp för oss med glädje och gott humör.
