Hemmansägare Anders Forsell, Skelleftehamn, somnade in på Skellefteå lasarett fredagen den 19 mars, stilla och fridfullt men mycket oväntat. Han skulle ha fått komma hem dagen efter till sin hustru Lilian, men livet ville annorlunda. Anders föddes och växte upp i Ursviken tillsammans med tre syskon. Efter sexårig folkskola fortsatte han sin skolgång på Vindelns folkhögskola, där han studerade under två år. Militärtjänstgöringen gjordes i Boden och efter fullgjord värnplikt återvände Anders till sin hemgård i Ursviken. Hans arbete på gården var mycket viktigt för familjen då både djur, mark och skogsbruk skulle tas om hand. Arbetet i skogen var en glädje för Anders, där han fann sin fristad och sitt lugn. År 1945 träffade vår far Lilian och deras kärlek, under de 64 år de fick vara tillsammans, har det aldrig gått att ta miste på. De bosatte sig efter några år på gården och fortsatte att driva familjens jordbruk. På gården där vi barn också växt upp har det alltid funnits många vänner, mycket liv och glädje. Anders fick alla att må bra, både ung som gammal, och skratten har avlöst varandra. Barnbarnen har också fått många härliga minnen från Ursviken och av sin fina morfar. Anders var en hängiven jägare. Många var de tidiga morgnar då han med lätta fötter gick ut i skogen med barn, hustru, jaktkompisar, hund och ryggsäck. Hans intresse för hundar visade sig i Sjöbergets kennel som han drev under många år. Han följde också det mesta som hände på arenorna i alla sportsammanhang. Hembygden har dessutom alltid legat Anders varmt om hjärtat och under många år var han byaålderman i Ursviken. Vi saknar hans värme, hans hjärtliga skratt, hans omtanke och ärlighet som han visade ända fram till sin bortgång. Vi kommer alltid att minnas honom med mycket kärlek i våra hjärtan. Anders Forsell sörjs närmast av hustrun Lilian, barnen med familjer och släkt och vänner.
