Alvina Fredrika Lahti, Kiruna, har avlidit i en ålder av 86 år.
Hon var född Lindmark i en småföretagarfamilj i Svappvaara där alla sju bröder kom att bli verksamma inom åkerinäringen.
Alvina var nummer fyra i den stora syskonskaran och äldst av tre systrar. Hon visste redan som barn vad hon ville utbilda sig till och arbeta med. Med stor inlevelse lekte hon lärare med sina kusiner och småsyskon. Hon utbildade sig under slutet av andra världskriget vid lärarseminariet i Haparanda och hann med att arbeta närmare 40 år i yrket som lågstadielärare. Alvina tyckte mycket om sitt yrke och alla de barn hon mötte under sitt långa yrkesliv. Yrkesstolthet och omtanke om barnen gjorde att hon alltid tog det viktigaste i sitt uppdrag på stort allvar, att lära alla barn att läsa, skriva och räkna. Eleverna mötte en sträng, men engagerad och kärleksfull fröken som också hade nära till att skratta tillsammans med barnen.
Sin livskamrat Gunnar, från Vittangi, mötte Alvina när hon tjänstgjorde i byn Puoltikasvaara. Efter giftemålet 1952 flyttade de in till den växande staden Kiruna. Några år senare flyttade de in i sitt hus på Steinholtzgatan, där Alvina bodde kvar livet ut. Gunnar och Alvina fostrade sex barn och de första av totalt 17 barnbarn, kom redan innan det yngsta barnet hade flyttat hemifrån.
För Alvina var familjen viktigast och hon var också dess centrum och sammanhållande kraft. Hennes omsorg och närvaro tog sig uttryck i handlingskraft och en hjälpande hand när det behövdes, ofta utan att man behövde be om hjälp. Ord och handling skulle vara ett.
Stugorna i Torneträsk och Piteå betydde mycket för Alvina och Gunnar och här samlades ofta den stora familjen och vänner. Ju fler desto bättre och det gällde exempelvis julfirande i hemmet och påskfirande i Träsket med 30-talet personer. Alvina och Gunnar tyckte också mycket om att resa, först med familjen och senare även som pensionärer. Resandet började i Sverige och sträckte sig sedan allt längre ut i världen.
Alvina levde i över 20 år efter sin makes död. Efter en stroke strax före sin 80-årsdag, blev hon allt mer sängliggande. Hennes varma, glada blick, lugna röst och deltagande skratt har nu för alltid tystnat. Vi kommer alltid att ha med oss minnet av en kärleksfull, stark och flitig mamma, mormor, farmor och svärmor, med ett aldrig sinande engagemang för sina nära. Hennes livsglädje, livsmod och livslust är också ett arv som vi har fått att förvalta och föra vidare till kommande generationer.