Åke Antti, Korpikylä. Pappa kämpade tappert mot Alzheimers sjukdom. Han var vaken och närvarande när han lugnt och stilla lämnade oss den 12 april 79 år gammal. Han hade ett stort intresse för fåglar och en fantastisk talang att identifiera och också på latin namnge varenda fågel som kom i hans väg. Fågelböckerna var många och utforskade. Fågelsången kunde han härma, kanske hade han absolut gehör. Det var inga problem för honom att spela upp en melodi på orgeln eller pianot, noter behövdes inte. När han var ung spelade han också klarinett. I sin ungdom träffade han vår mamma, Elsemaj. Hans livs kärlek och vän i mer än 60 år. Skogen, gården och forsen var en stor del av pappas liv. Åtta sikar i ett håvdrag överträffas inte av många! 1954 sköt han sin första älg och många fällda byten blev det under åren. Pappa kunde konsten att arbeta hårt, främst i skogen, men också ta en tupplur på soffan efter ett glas mjölk. Tidigt fick han ansvara för skogen och jordbruket, hans far dog när han endast var tre år. Han var näst yngst av åtta syskon. På något sätt var pappa mitt i naturen och då inte bara med tv-programmet. Att tyst glida ut i skogen på skidor var en lyx som han unnade sig så länge han stod på benen. Han var inte de stora ordens man, utan tystlåten och lyssnande. Pappa hade en härlig humor som också barnbarnen upptäckte under kortspel eller framför tv:n. Pappa var en varm och godhjärtad människa vars drivkraft var hemgården, dess utveckling och fortvarighet. Där trivdes han bäst. Vi ser honom sitta på bron och läsa tidningen en solvarm dag, efter gräsklippning. Vi vet att pappa gladde sig mycket åt vår plan, ambition och vilja att återvända och bosätta oss runt gården i Korpikylä. Vi sörjer att han inte hann uppleva det och vi saknar honom.
